12 juni 2007 |

Uppdatering av nyhet: Transporter av radioaktivt skrot från Sellafield till Studsviks anläggning i Nyköping

Studsvik Nuclear AB i Nyköping tar emot radioaktivt skrot från andra länder för att ta bort en del av radioaktiviteten. Metallen ska sedan friklassas och säljas på den kommersiella marknaden.

En artikel i tidningen Daily Telegraph kritiserar avtalet mellan världens största upparbetningsanläggning Sellafield i England och Studsvik i Sverige. Det radioaktiva skrotet ska skeppas med båt till Sverige och på anläggningen i Nyköping ska de radioaktiva ämnena skiljas från metallen. Metallen och det radioaktiva avfallet ska sedan tillbaka till England [se dock uppdatering nedan]. Miljöorganisationer och politiker i Storbritannien har kritiserat affären.

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG anser, att försiktighetsprincipen ska råda när det gäller återvinning av radioaktivt kontaminerat skrot. Även om de radioaktiva nivåerna tas ner till nivåer som anges ligga "under gränsvärden". Om det återanvända skrotet hamnar i exempelvis bilar, trädgårdsmöbler eller leksaksbilar så innebär det att saker som används i människors absoluta närhet blir strålande. Eftersom kunskapen om hur strålningen påverkar människor och miljö fortfarande är under utveckling ska radioaktivt material, även under s k "gränsvärden" inte återanvändas. Om denna typ av skrot ändå återanvänds måste en tydlig märkning användas för att ge arbetare och konsumenter information. Dessutom måste materialet kunna spåras i dokumentation som finns tillgänglig för allmänheten.

Den svenska stålindustrin har en nolltolerans för radioaktiv strålning i sina produkter och produktionsflöden. Industrin menar att allmänhetens och kunders förtroende för stål som ett helt strålningsfritt material är en grundbult för stålets framtid som konsumentmaterial. Ur stålindustrin synpunkt finns inget intresse av friklassningsregler för material med låg strålning även om den ar ofarlig. Stålverken i Sverige kommer inte under några omständigheter att utnyttja detta material. Läs Jernkontorets yttrande nedan.

Ett annat problem med hanteringen av radioaktivt skrot från andra länder i Sverige är att det alltid finns risker med att transportera av radioaktivt avfall. Dels finns det en terrorrisk mot en transport och dels finns det en risk att det radioaktiva skrotet hamnar i havet vid en olycka. Därför ska onödiga transporter undvikas.

Reglerna för friklassning av radioaktivt material är under utveckling i Sverige. Statens strålskyddsinstitut, SSI, har ett förslag på nya regler som har varit ute på remiss. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, och även Jernkontoret har yttrat sig över förslaget.

Uppdatering: Generellt sett säljs det friklassade materialet på den svenska marknaden för skrot. Det frånskilda radioaktiva materialet skickas dock tillbaka till ägaren eftersom handel med radioaktiva ämnen inte får ske. Enligt en artikel i Nuclear Fuel (se nedan) kommer den friklassade men lätt radioaktiva metallen att behållas av Studsvik i Sverige för att sedan säljas på metallmarknaden.

Citat ur branschnyhetsbrevet Nuclear Fuel 070521 från BNGSL taleskvinna Lucy Watson:
“Watson said May 17 that during the two-year MEB trial, Studsvik had dismantled four MEBs that had previously contained PWR fuel, segregated the stainless steel from the boral neutron absorber material, decontaminated the steel and melted it into ingots, which had been retained in Sweden for reuse.”

En MEB är en behållare som används i Sellafield för att förvara använt kärnkraftsbränsle inna det upparbetas. Behållaren är därför nedsmittad med radioaktivitet. En kopia av hela artikeln kan fås från MKG:s kansli.

Om affären på Daily Telegraphs hemsida >>

Nyhet om Statens strålskyddsinstituts, SSI:s, remiss om nya regler för friklassning av radioaktivt material >>

Logga in