3 mars 2008 |

KTH-forskare och Kärnavfallsrådet fortsätter diskutera kopparkorrosion i syrefritt vatten

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, har löpande rapporterat om den pågående vetenskapliga diskussionen om frågan om koppar kan korrodera ("rosta") i syrefritt vatten. Kärnavfallsrådets ledamot Willis Forsling rådets sakkunnige Hannu Hänninen har tidigare kommenterat de forskningsresultat som svenska forskare vid KTH, bland annat Peter Szakalos och Gunnar Hultquist, publicerat hösten 2007. De har fått då fått svar från forskarna. Nu har diskussionen mellan Kärnavfallsrådet och KTH-forskarna gått ytterligare ett varv i och med en brevväxling under slutet av februari som kan laddas ner nedan.

Bakgrunden är att tre svenska forskare (Peter Szakálos, Szakálos Material Science AB, Gunnar Hultquists, Kungliga tekniska högskolan, KTH, och Gunnar Wikmark, Advanced Nuclear Technology) har utfört experiment som pekar på att koppar kan korrodera ("rosta") i vatten som inte innehåller syre och har i höstas publicerat sina resultat i en vetenskaplig tidskrift. En viktig skyddsmekanism för att dämpa korrosionen av kopparkapslarna i ett slutförvar är att vattnet ska vara fritt från syre. Om det visar sig att koppar kan korrodera i kontakt med rent syrefritt vatten påverkar detta säkerhetsanalysen för ett slutförvar. Forskarna menar att processen är mycket temperaturberoende. Eftersom temperaturen är högre i slutförvaret de första tusen åren skulle säkerheten för slutförvaret kunna påverkas redan tidigt.

I ett nytt brev till KTH-forskarna avvisar åter Kärnavfallsrådets experter, Willis Forsling och Hannu Hänninen, KTH-forskarnas forskningsresultat genom att ange alternativa förklaringar på de fenomen som observerats och ställa ytterligare frågor. De avslutar med att säga att "man måste dock ha förståelse för att [kärnkraftsindustrins kärnavfallsbolag] SKB måste utgå från vissa grundläggande fakta och dit hör (åtminstone än så länge) att koppar är en tillräckligt ädel metall för att inte korroderas av vatten i en syrefri miljö".

I sitt svar välkomnar Peter Szakalos och Gunnar Hultquist att Kärnavfallsrådets experter vill föra den vetenskapliga debatten framåt i denna viktiga fråga. De svarar därefter i detalj på de frågeställningar Kärnavfallsrådets experter har rest. Avslutningsvis kommenterar de citatet ovan där Willis Forsling och Hannu Hänninen försvarar industrins syn på den aktuella frågeställningen:

"Det är just denna situation med kopparkorrosion som gör att vi inte har förståelse för SKB´s agerande. Redan för ca 20 år sedan publicerades en serie artiklar som beskrev att koppar inte är en så ädel metall som man dittills hoppats och trott. Trots detta har SKB, än till dags dato, inte gjort några vetenskapligt hållbara undersökningar som visar att koppar tål syrgasfritt vatten. Speciellt bör det göras vid förhöjd temperatur. Vetenskapligt har dessa rön, att koppar inte är så motståndskraftigt mot korrosion, bara stärkts med åren, vilket har indikerats tydligt av författarna till rapporterna SKI 99-52, SKI 99-27 och SKI 2004-56, våra publicerade rön i ESL 2007 och 2008 samt av Al Kharafi et al., Electrochem. and Solid-State Lett. 11(4) G15-G18 2008. Tilläggas bör att SKB endast teoretiskt har kommit fram till att kopparkorrosionshastigheten är så låg som 3 nm/år (3 miljondels mm/år) och då endast styrd av sulfidkorrosion i slutförvaret. Experimentella korrosionsdata i rapporter från SKB, POSIVA, SKI samt oberoende vetenskapliga publikationer indikerar avsevärt högre korrosionshastigheter än 3 nm/år. Det är förmodligen första gången en naturlig miljö, som antas vara stabil i årtusenden, inte kan återskapas i ett laboratorium. Även detta har vi icke förståelse för.

Generellt anser vi, och många med oss, att varje modell måste verifieras med experiment som är vetenskapligt utförda för att modellen ska kunna användas. Speciellt då KBS-3 bygger på en modell med möjliga irreparabla konsekvenser anser vi att det är ytterst viktigt med en sådan verifiering. Detta har varit en drivkraft för vårat agerande. Att vi är pessimistiska för utfallet av en sådan verifiering av KBS-3 konceptet är mindre viktigt. Med våra nya rön samt med de här anförda referenserna rörande kopparkorrosion är det mycket osäkert för att inte säga orimligt att förlita sig på koppar som enda korrosionsbarriär."

KTH-forskarna skriver även att ett experiment som kan undanröja den kritik som framförts att vätgasproduktionen i deras experiment kommer från andra källor än kopparkorrosion är att exponera koppar vid högre temperatur under längre tid. Om detta ger så stora siffror på både vätgasutveckling och viktsökning kan alla andra alternativa förklaringar uteslutas med stor marginal. Forskarna säger sig ha för avsikt att publicera resultat från ett sådant experiment inom den närmaste framtiden.

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, kommer i sitt yttrande på industrins forskningsprogram Fud-07 att lyfta frågan om vems ansvar det är att resurser finns för att undersöka frågor som industrin inte anser vara i sitt intresse att undersöka. MKG kan inte acceptera att myndigheterna och Kärnavfallsrådet med hänvisning till en snäv tolkning av kärntekniklagens ansvarsfördelning ständigt säger att de inte kan göra annat än att bolla frågor till industrin. Regeringen måste ingripa kärnavfallsprocessen i sitt beslut över Fud-07 och i villkor markera myndigheternas ansvar för att skapa ett oberoende underlag som kan användas för att granska industrins ansökan. Det finns stöd i finansieringslagen för att medel ur kärnavfallsfonden används till detta. Frågor som industrin inte vill utreda måste myndigheterna utreda.

Kärnavfallsrådets brev till KTH-forskarna 080221 >>

KTH-forskarnas brev till Kärnavfallsrådet 080229 >>

Läs mer om den tidigare korrespondensen mellan Kärnavfallsrådet och KTH-forskarna >>

Följ frågan om kopparkorrosion i syrefritt vatten bakåt på MKG:s hemsida >>

På denna nyhet finns den ursprungliga artikeln >>

Logga in