24 oktober 2006 |

MKG kommenterar kärnkraftsindustrins (SKB:s) kommentarer till diskussionen om djupa borrhål i Agenda i SVT 8 oktober

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, lämnar nedanstående kommentarer på synpunkter om metoden djupa borrhål som kärnkraftsindustrins kärnavfallsbolag, SKB AB, har kommit med efter diskussionen om djupa borrhål i programmet Agenda i SVT den 8 oktober 2006.

På kärnkraftsindustrins (SKB:s) hemsida finns ett uttalande daterat 2006-10-09 om metoden djupa borrhål för slutförvaring av högaktivt kärnkraftsavfall. Uttalandet gjordes med anledning av diskussionen i SVT:s debattprogram Agenda söndagen den 8/10. I programmet diskuterades den långsiktiga säkerheten av den metod för slutförvar använt kärnkraftsbränsle som kärnkraftsindustrin vill bygga. Dessutom presenterades den alternativa metoden djupa borrhål som Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, vill ha mer utförligt utredd eftersom den kan visa sig ha en högre långsiktig miljömässig säkerhet.

Det måste påpekas att MKG inte tar ställning till vilken metod som slutligen ska användas för slutförvar av högaktivt kärnkraftsavfall. MKG förordar inte en viss metod men vill att den miljömässigt bästa metoden ska användas på den för den metoden miljömässigt bästa platsen. MKG anser däremot att det nu är viktigt att utreda om metoden djupa borrhål har förutsättningar att bli en långsiktig säker slutförvarsmetod. Detta eftersom det finns utredningar som menar att det skulle kunna vara så. Dessutom krävs en utförlig alternativredovisning vid miljöprövningen av verksamheten slutförvaring av högaktivt kärnkraftsavfall enligt Miljöbalken.

Det återstår att visa att metoden som kärnkraftsindustrin vill använda, den s k KBS-metoden, kommer att kunna ge en tillräcklig långsiktig miljösäkerhet. Metoden innebär att kärnkraftsavfallet kapslas in i kopparkapslar och deponeras i relativt ytnära gruvgångsliknande tunnlar omgivna av lera på ca 500 m djup. På detta djup finns flödande grundvatten som har direkt kontakt med människa och miljö på jordytan. Med de nuvarande lokaliseringsförslagen vid Östersjökusten så tar det, när slutförvaret börjar läcka, bara 50-100 år innan radioaktiva ämnen når jordytan. Kärnkraftsavfallet är miljöfarligt i över 100 000 år och slutförvaret ska klara minst en istid utan att läcka.

Kärnkraftsindustrin har under lång tid låst sig fast vid sitt ytnära alternativ trots kunskapen om att det kan finnas långsiktigt miljömässiga fördelar med alternativet djupa borrhål. Industrin visar nu en demonstrativ ovilja att seriöst värdera andra alternativ, något som krävs inför miljöredovisningen och som förvånar myndigheter, platsvalskommuner och andra aktörer inom kärnavfallsområdet.

MKG har tagit fram en rapport som lyfter fram den kunskap som finns om den alternativa metoden djupa borrhål. Metoden innebär att det högaktiva kärnkraftsavfallet deponeras på djup mellan cirka 3-5 km i borrade hål. På dessa djup finns det förutsättningar att hitta stabilt skiktat och salt grundvatten som inte har haft kontakt med jordytan på miljontals år. På så sätt skulle den långsiktiga säkerheten kunna bli högre än med den slutförvarsmetod som kärnkraftsindustrin nu planerar att ansöka om att få genomföra. Metoden har tidigare utretts av kärnkraftsindustrin och industrins egna modelleringar visar att den långsiktiga säkerheten skulle kunna bli mycket hög.

Även myndigheterna Statens kärnkraftinspektion, SKI, och Statens Strålskyddsinstitut, SSI, och regeringen har krävt att kärnkraftsindustrin gör en utförligare utredning av den alternativa metoden djupa borrhål.

MKG menar att det fortfarande kan finnas osäkerheter vad gäller möjligheten att använda metoden djupa borrhål. Samtidigt har teknikutvecklingen under de senaste årtiondena gjort enorma framsteg inom områdena borr- och deponeringsteknik. Det är viktigt att regeringen tydligt markerar för kärnkraftsindustrin att den inte kommer att ge tillstånd för KBS-metoden innan metoden djupa borrhål är utredd till en nivå så att metoden kan jämföras med industrins metod, vad gäller långsiktig miljösäkerhet, säkerhet vid genomförande och kostnader.

Nedan ger MKG sina kommentarer till SKB:s kommentarer på sin hemsida (2006-10-09) om den alternativa metoden djupa borrhål.

SKB:s kommentar:
"Det är inte försvarbart att lägga ner stora forskningsresurser på en metod som vi bedömer inte ha förutsättningar att uppfylla det vi vill åstadkomma: ett säkert slutförvar baserat på flera barriärer, med kontrollerad hantering i varje steg och med möjlighet till återtag av bränslet."

MKG:s kommentar:
Industrins KBS-metod med en deponering av kärnkraftsavfallet i grundvattenförande berg i hydrologisk nära kontakt med jordytan innebär ett risktagande för framtida generationer då de huvudsakliga barriärerna, kopparkapseln och den omgivande leran, inte är utprövad under de mycket stora tidsrymder som dessa barriärer måste vara intakta. I ett slutförvar som bygger på djupa borrhål är det viktigaste skyddet frånvaron av grundvatten som står in nära kontakt med jordytan. Robustheten i en sådan avfallslösning bör givetvis ändå förstärkas med konstgjorda barriärer (kapsel, deponeringsmaterial) för att ytterliggare förbättra säkerheten i systemet.

Kärnavfallsfrågan handlar om att hantera ett av de farligaste avfallen vi människor har producerat. Den metod och plats som slutligen väljs ska hålla i mer än 100 000 år. Det är av hög vikt att tillräckliga ekonomiska och tidsmässiga resurser läggs på att undersöka ett alternativ som skulle kunna erbjuda en långsiktigt högre miljösäkerhet.

SKB:s kommentar:
"I övrigt kan man konstatera följande om den metod som SKB inriktar sig på (KBS-3) och om djupa borrhål:

1. Kärnavfallet ska förvaras djupt nere i berget.

Att även miljörörelsen ställer sig bakom principen om geologisk deponering är positivt, även om vi inte delar deras syn på djupa borrhål"

MKG:s kommentar:
Miljörörelsen är enig i uppfattningen att det inte rä cker att utreda en enda metod utan att samtidigt grundligt värdera möjliga alternativ. Miljörörelsen är en bred rörelse och det finns därför olika synpunkter på vilken lösning som är den miljömässigt bästa för att ta hand om det högaktiva kärnkraftsavfallet. Miljörörelsen är enad i sin syn på att metoden som kärnkraftsindustrins vill använda – ytnära deponering i gruvgångsliknade tunnlar – medför stora risker vad gäller långsiktig miljösäkerhet. Vissa delar av miljörörelsen menar att ett långsiktigt övervakat torrförvar är den bästa lösningen.

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, tar inte ställning till vilken metod som slutligen ska användas för slutförvar av högaktivt kärnkraftsavfall. MKG vill att den miljömässigt bästa metoden ska användas på den för den metoden miljömässigt bästa platsen. MKG menar att speciellt frågan om metoden djupa borrhål har förutsättningar att bli en långsiktig säker slutförvarsmetod måste utredas ytterligare innan beslut tas om metodval.

SKB:s kommentar:
"2. Metoden djupa borrhål har utretts men befunnits olämplig som ett regelrätt alternativ till KBS-3. Skälen är flera:

  • Deponering blir svårkontrollerad.
  • Att återta kapslar bedöms svårt eller omöjligt.
  • Miljön är ofördelaktig för kapseln - salthalt och avsaknad av lerbuffert gör att kapseln utsätts för en korrosiv miljö vilket förkortar dess livslängd.
  • Metoden uppfyller inte lagens krav på flera barriärer.
  • Enda barriären blir berget.


Djupa borrhål bygger således på samma säkerhetsfilosofi som ligger till grund för havsdumpning, vilket i dag, nationellt och internationellt förkastas, inte minst på grund av de etiska aspekterna samt på grund av svårigheten att återta bränslet."

MKG:s kommentar:
Kärnkraftsindustrin har själva utrett metoden djupa borrhål och publicerat ett flertal rapporter om metoden. Rapporterna är genomgående positiva till både den långsiktiga säkerheten av metoden och till möjligheterna för genomförande. MKG har publicerat en rapport i maj i år (2006) som visar detta. Att industrin nu inte vill erkänna detta visar på bristande intresse för långsiktig miljösäkerhet.

Kärnkraftsindustrin har med sina kommentarer om deponering och återtagbarhet visat att den inte vill ta till sig eller öppet redovisa det aktuella kunskapsläget inom områdena borrteknik, deponeringsteknik och teknik för återtagbarhet. Graden av återtagbarheten av kärnkraftsavfall i djupa borrhål är en fråga som måste utredas ytterligare. Kärnkraftsavfallskapslarna kommer att utsättas för en korrosiv miljö oberoende av deponeringsdjup. Salthalten på djupet innebär en annan korrosiv miljö än det på 500 m djup. Skillnaderna är dock inte så stora. Även ett slutförvar på 500 m djup ska kunna klara av ett intrång av saltvatten, t.ex. kan en kommande istid helt och hållet ändra de korrosiva förhållandena. Det är viktigt att såväl kapselmaterial och material som omsluter kapslarna väljs så att dessa barriärer kan bidra till förvarskonceptets långsiktiga säkerhet. Det som skiljer metoden djupa borrhål från industrins ytnära metod är att det finns en naturlig och robust hydrogeologisk barriär som hindrar en eventuell läcka att nå markytan och skada människa och miljö.

Kärnkraftsindustrin säger slutligen att enda barriären är berget och jämför metoden djupa borrhål med havsdumpning av avfall. För det första kan berget aldrig räknas som en barriär, lika lite vid användning av metoden djupa borrhål som om industrins ytnära metod skulle användas. Oberoende av deponeringsdjup är det viktigt med tekniska konstruktioner som gör att avfallet inkapslas och omsluts på lämpligt sätt och av lämpligt material. Men berget och de hydrogeologiska förhållandena är av avgörande betydelse den dag då dessa tekniska barriärer brister. Vid användning av metoden djupa borrhål ska en naturlig hydrogeologisk barriär hindra att radioaktiva ämnen når människa och miljö i över 100 000 år. Vid användning av industrins metod kommer däremot läckor att snabbt nå jordytan, och med dagens lokaliseringsförslag, nå Östersjön. Denna metod har därför utspädning som grundprincip när barriärerna brister. Utspädning är grundprincipen vid havsdumpning av avfall, och vi finner SKB:s liknelse som klart missriktad.

SKB:s kommentar:
"3. Vår syn på djupa borrhål delas av andra länder. Olika länder utvecklar olika metoder för att ta hand om sitt kärnavfall utifrån sina geologiska förutsättningar

Inget land har utvecklat metoder för deponering i djupa borrhål på grund av stora tekniska problem på principiell nivå samt osäkerheter vad gäller förhållandena i berget på sådana djup."

MKG:s kommentar:
Att kärnkraftsindustrin i alla länder har låst sig fast vid ett 30 år gammalt koncept är inget argument för att konceptet är bra. Att ta hand om avfall genom att gräva ner det och späda ut det var den förhärskande filosofin för avfallshantering när svensk kärnkraftsindustri valde metod i mitten på 1970-talet. Sedan dess har synen på miljön utvecklats avsevärt och hållbar utveckling är det som gäller idag. Då gäller försiktighetsprincipen, användning av bästa möjliga teknik och ett heltäckande och långsiktigt ansvar ansvar för kommande generationer.

I Storbritannien och USA finns det intresse för metoden djupa borrhål. I USA är dock låsningen till att bygga ett ytnära slutförvar i Yucca Mountain i delstaten Nevada kraftig. Eftersom detta platsval är kontroversiellt och metoden verkar ha miljömässiga brister kan det tänkas att en snabb omsvängning kan komma att ske till att undersöka en alternativ metod. I USA har utredningar tidigare gjorts för att slutförvara militärt kärnavfall i djupa borrhål.

I Storbritannien har Committee on Radioactive Waste Management (CoRWM) i somras gett ut rekommendationer för hur landet ska fortsätta sitt arbete med hantering av högaktivt kärnkraftsavfall. Eftersom det fanns ett tidigare, men havererat, projekt för att ytnära slutförvar var huvudrekommendationen att återgå till detta arbete. Djupa borrhål nämndes dock explicit som ett alternativ vars utveckling måste följas. Det är således möjligt att även Storbritanniens intresse för metoden kan öka.

SKB:s kommentar:
"4. Ett KBS-förvar kan byggas inom några år.

Metoden bygger på flera barriärer och ger hög säkerhet åt förvaret. Den möjliggör att vi som utnyttjat el från kärnkraften också tar hand om avfallet på ett långsiktigt säkert sätt."

MKG:s kommentar:
Kommentaren kräver ingen längre kommentar. Ett slutförvar för högaktivt kärnkraftsavfall måste vara säkert i 100 000 år. Att inte göra förhastade vägval på bristfälligt underlag är därför av hög vikt.

MKG anser att regeringen ska markera för kärnkraftsindustrin att inget tillstånd för att bygga ett slutförvar enligt den metod industrin föreslår kan ges innan den alternativa metoden djupa borrhål har undersökts ytterligare.

Undersökningen ska vara så pass grundlig att en rättvisande jämförelse kan göras mellan de bägge metodernas långsiktiga säkerhet, säkerhet för genomförande, påverkan på miljön vid genomförande och kostnader.


För mer information kontakta:
Johan Swahn, 070-467 37 31, johan.swahn[at]mkg.se


Läs kommentarerna som PDF >>

Läs MKG:s nyhet om Agendainslaget >>

Läs mer om djupa borrhål på MKG:s hemsida >>

Logga in