23 oktober 2007 |

MKG skriver till SKI och SSI om kvalitén på platsundersökningen i Laxemar

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, har skrivit ett brev till myndigheterna Statens kärnkraftinspektion, SKI, och Statens strålskyddsinstitut, SSI. I brevet lyfter MKG frågan om kvaliteten av platsundersökningen blir tillräcklig med den platsundersökningsprocess som industrin har haft och avser fortsätta med i anslutning till kärnkraftsverket i Oskarshamn. MKG undrar om det inte behövs en särskild inriktad platsundersökning på det av industrin sist valda intresseområdet i södra Laxemar för att tillräckligt underlag för säkerhetsanalysen ska bli tillgänglig för den fortsatta beslutsprocessen.

Föreningen Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, har deltagit i samrådet som kärnkraftsindustrins kärnavfallsbolag Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, genomför inför en ansökan om att få bygga ett slutförvar för använt kärnkraftsbränsle. I samrådet har framkommit att industrin löpande har gjort förändringar i val av intresseområde vid platsundersökningen i anslutning till Oskarshamns kärnkraftverk. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, har i en skrivelse till myndigheterna Statens kärnkraftinspektion, SKI, och Statens strålskyddsinstitut, SSI, lyft frågan om kvaliteten av platsundersökningen blir tillräcklig med den platsundersökningsprocess som industrin har haft och avser fortsätta med.

Enligt MKG:s förståelse av processen har platsundersökningen som industrin genomfört vid kärnkraftverket i Oskarshamn utvecklats på följande sätt:

  1. Platsundersökningsområdet benämndes inledningsvis Simpevarp och området innehöll två underområden, Simpevarpshalvön och Laxemarområdet.
  2. Simpevarpshalvön visade sig relativt snabbt inte ha förutsättningar för ett slutförvar utan Laxemarområdet blev då intresseområdet för industrins fortsatta arbete.
  3. Inom Laxenarområdet var intresseområdet inledningsvis den centrala delen av området. Genom detta område går en sprickzon och huvudansträngningen i platsundersökningsarbetet fokuserades på att undersöka om denna sprickzon skulle orsaka problem vid en lokalisering i området. Samtidigt gjordes provborrningar i periferin till området för att få kunskap om förhållandena runt om den tänkta lokaliseringen. Detta innebar att borrningar gjordes i den södra delen av Laxemarområdet där uppfattningen var att det fanns en sprickzon som behövde utvärderas. I samband med modelleringarna i säkerhetsanalysen SR-Can som presenterades hösten 2006 konstaterades att inte heller det centrala området i Laxemar hade förutsättningar för lokalisering av ett slutförvar.
  4. Däremot hade provborrningarna i den södra delen av Laxemarområdet lett till att industrin uppfattade att berget där, s k kvartsmonzodiorit, som mera homogen och sprickfattig än den berggrund som dominerar områdets norra och östra delar. Detta har lett till att några ytterligare borrhål borrats i denna del av Laxemarområdet. Så sent som i augusti i år beslutade industrin att göra ännu ett borrhål.

Eftersom de borrhål som inledningsvis borrades i det södra området som nu är aktuellt endast var avsedda för att undersöka omgivningarna till det då intressanta central Laxemarområdet gjordes inte lika omfattande mätningar i dessa borrhål. Detta konstaterar industrin själva, bland annat i ett PM daterat 2007-09-07 och skickat till SKI (dnr 2007/598, IN 2007-09-10)) för att svara på frågan om platsundersökningarna skulle ge tillräckligt med geokemisk information till säkerhetsanalysen SR-Site som ska lämnas in tillsammans med ansökan om att få bygga ett slutförvar. Där skriver industrin på sidan 8:

"Thus only two boreholes have been sampled from the repository rock volume within quartz monzodiorite.

This situation is somewhat distressing, or at least not very satisfactory."

PM:et samt den skrivelse från SKI till SKB om geokemifrågor i platsundersökningssamrådet som ledde till att PM:et togs fram finns nedan.

Förutom tillgång på information ur borrhål i slutförvarsområdet är en viktig frågeställning hur området som ligger söder och väster om det för slutförvaret sist valda intresseområdet ska undersökas. En motsvarande undersökning som de undersökningar som genomfördes runt det centrala Laxemarområdet när det var intresseområde bör utföras runt det nya området. De sprickzoner och de grundvattenflöden som finns söder och väster om det nuvarande intresseområdet måste kartläggas. Det verkar inte finnas en plan från industrins sida att genomföra ett sådant arbete.

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, menar att industrins process att ta fram det slutliga intresseområdet för ett slutförvar i anslutning till Oskarshamns kärnkraftverk i efterhand inte ger intrycket av att vara systematiskt genomförd. Dessutom verkar det finnas en risk för att tidsplanen för att få fram en ansökan om att få bygga ett slutförvar får styra den slutliga kvaliteten av platsundersökningsresultaten. För MKG:s del skulle industrins platsundersökningsprojekt inge en något högre trovärdighet om det skulle finnas en större anpassning till rådande omständigheter. När det slutliga intresseområdet som valts för slutförvaret verkar avvika så pass mycket från de ursprungliga tankarna borde det vara på sin plats att revidera planeringen så att en systematisk och komplett platsundersökning genomförs för det nuvarande intresseområdet. Att nya provborrningar då måste genomföras utanför det ursprungliga totala intresseområdet, och därmed det område som är markerat som riksintresse för slutförvar av kärnavfall, är ett mindre problem än problemet som uppstår om inte nog med data erhålls för säkerhetsanalyserna.

MKG:s bedömning är att den uppkomna situationen i platsundersökningen i Oskarshamnsområdet är en följd av industrins osystematiska selektion av kommuner för platsundersökningar och val av plats för platsundersökningar inom de kommuner som valts. MKG anser att den nuvarande lokaliseringsprocessen har dåliga förutsättningar för att leva upp till miljöbalkens lokaliseringsprinciper, och myndigheterna bör i sitt arbete verka för att lokaliseringsprocessen för ett slutförvar sker i enlighet med miljöbalkens hänsynsregler.

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, vill med denna skrivelse till myndigheterna lyfta frågan om kvaliteten av platsundersökningen blir tillräcklig med den platsundersökningsprocess som industrin har haft och avser fortsätta med. Frågan är om det inte behövs en särskild inriktad platsundersökning på det av industrin sist valda intresseområdet i södra Laxemar så att ett tillräckligt underlag för säkerhetsanalysen ska bli tillgänglig för den fortsatta beslutsprocessen.

MKG:s brev till SKI och SSI om platsundersökningen i Laxemar >>

SKI:s skrivelse till industrin om geokemifrågor i platsundersökningssamrådet >>

Industrins PM till SKI om geokemidata 070910 >>

Logga in