Viktiga frågeställningar om platsvalet, kopparkorrosion och lererosion och om alternativredovisningar, bland annat rörande den alternativa metoden djupa borrhål, tas upp i Kärnavfallsrådets senaste kunskapslägesrapport som idag överlämnades till miljöminister Andreas Carlgren.
Regeringens kärnavfallsråd har i uppdrag att i februari varje år (tidigare vart tredje år) överlämna en kunskapslägesrapport om det aktuella läget inom kärnavfallsområdet. Syftet med rapporten är att ”belysa de frågor som Kärnavfallsrådet anser särskilt relevanta, och klargöra Kärnavfallsrådets synpunkter i dessa”. Årets kunskapslägesrapport överlämnades idag till miljöministern Andreas Carlgren.
I kunskapslägesrapporten tar Kärnavfallsrådet upp ett antal frågeställningar som rådet vill lyfta till regeringen. Rådets rapport och de frågor rådet lyfter är särskilt intressanta i år eftersom kärnavfallsbolaget SKB den 16 mars planerar att lämna in en ansökan till Strålsäkerhatsmyndigheten och miljödomstolen om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark. I sin rapport fokuserar kärnavfallsrådet på tre punkter. Dels diskuterar rådet den geologiska miljön i Forsmark jämfört med alternativa lokaliseringar. Dels tar rådet åter upp de frågor om korrosion av kopparkapslar och om vikten av lerbuffertens hållfasthet som lyftes i förra årets rapport. Slutligen har rådet en lång diskussion av vikten av redovisningar av alternativ metod i de kommande ansökningarna. Rådet anser att det bör finnas en utförlig jämförelse med den alternativa metoden djupa borrhål i den kommande ansökan. Rådet nämner även att det finns frågor som rör transmutation som måste hanteras inom den kommande prövningen.
Kärnavfallsrådet har gett ut ett särskilt nyhetsbrev om rapporten.
Vad gäller platsvalsdiskussionen kopplad till de geologiska förutsättningarna för ett säkert slutförvar jämförs geologin i Forsmark med den i Laxemar vid Oskarshamns kärnkraftverk, dvs de två platser där kärnavfallsbolaget SKB gjort mer utförliga platsundersökningar. Rådet konstaterar att det fortfarande finns brister i kunskapen om de geologiska förhållandena i Forsmark och att det finns en bergart öster om Forsmark som kan vara malmrik. Eftersom området öster om Forsmark på sikt kommer att vara ovan havsytan så kan detta innebära ett säkerhetsproblem.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, anser att Kärnavfallsrådet i sin rapport dessutom borde tagit upp den hydrogeologiska diskussion som funnits om inte en inlandslokalisering kunde vara långsiktigt säkrare än en kustlokalisering. Hultsfreds kommun, som ligger innanför Oskarshamns kommun, har varit intresserad av ett slutförvar. Det finns utredningar som visar att de storregionala grundvattenströmmar som finns inåt landet skulle kunna fördröja en läcka från ett slutförvar att nå jordytan under tiotusentals år.
En annan viktig geologisk platsvalsfråga som MKG anser saknas i rapporten är de problem som kan finnas i och med att en lokalisering vid Forsmark innebär att slutförvaret förläggs till en tektonisk skjuvzon. En sådan lokalisering kan innebära större risker för rörelser och oförutsägbara händelser vid framtida istider.
Vad gäller de problem som diskuterats de senaste åren med risker för korrosion av kopparkapslarna och för att lerbufferten som ska skydda kapslarna inte kommer att hålla är rådets kritik mot det bristande kunskapsläget inför ansökan hårdare i år än för ett år sedan. Kärnavfallsrådet anser att det behövs ytterligare studier för att förstå de korrosionsprocesser som kan finnas i slutförvarsmiljön. Och rådet menar dessutom att det behövs fler studier av lerbuffertens egenskaper. Bland annat oroas rådet av den kunskapsbrist som finns vad gäller korrosion och leregenskaper under att de förhållanden som finns i det relativt torra berget i Forsmark.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, välkomnar att Kärnavfallsrådet nu på ett ännu mer kraftfullt sätt tar upp problemen med kopparkorrosion och riskerna för att lerbufferten ska förstöras. MKG menar dock att rådet inte verkar ha hela vidden av problemen klart för sig. Bland annat anger rådet med en gammal SKB-referens från 2002 att det kan ta hundratals år innan slutförvaret blir syrefritt. Den allmänna uppfattningen inom forskarvärlden är att det nu tar en mycket kort tid innan så blir fallet p g a de mikrobiologiska processer som pågår i slutförvaret. Det betyder att de försök som genomförts i Äspö-laboratoriet bör ses som i stort sett syrgasfria. Detta kan få en stor betydelse för förståelsen för hur koppar och lera verkligen beter sig. Detta verkar rådet inte ha tagit till sig ännu.
Kärnavfallsrådet anser att en stor vikt i granskningen av den kommande ansökan om ett slutförvar för använt kärnbränsle måste fästas vid alternativredovisningarna. Kärnavfallsbolaget SKB har enbart utvecklat KBS-metoden, vilket gjort att alternativ till metoden inte kan ställas inför en rättvis jämförelse. Kärnavfallsrådet pekar på den alternativa metoden djupa borrhål och vill se en tydlighet i SKB:s redovisning av den metoden i relation till KBS-metoden. Rådet tar sin rapport även upp frågor som rör transmutation av kärnavfall.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning välkomnar att rådet tar upp alternativredovisningarnas roll i prövningen av ansökan. MKG och Naturskyddsföreningen har länge lyft frågan om vikten av alternativredovisningarna. Föreningarna vill särskilt se den alternativa metoden djupa borrhål och en inlandslokalisering ytterligare utredda, något som kärnavfallsbolaget SKB så långt som möjligt försök undvika. MKG ser med intresse fram emot hur dessa frågor kommer att hanteras av Strålsäkerhetsmyndigheten och miljödomstolen i den kommande prövningen av ansökan.
Länkar:
Nyhet på kärnavfallsrådets hemsida >>