3 april 2013 |

SKB lämnar yttrande till domstolen: Avvisar kompletteringskrav om långsiktig strålsäkerhet och djupa borrhål

Efter ett föreläggande från mark- och miljödomstolen i november 2012 har kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB den 2 april lämnat in sina synpunkter på tidigare inskickade remissvar om kompletteringskrav på slutförvarsansökan för ett slutförvar för använt kärnbränsle. Kärnavfallsbolaget är generellt avvisande till de flesta krav på kompletteringar. Bolaget anser att domstolen inte ska bry sig frågor som rör långsiktig miljösäkerhet kopplat till strålsäkerhet, t ex problem med kopparkorrosion och lera. Dessutom anser bolaget att det inte behövs en bättre redovisning av alternativa metoder, t.ex. djupa borrhål,  i ansökan. Bolaget har även lämnat vissa kompletteringar till Strålsäkerhetsmyndigheten i myndighetsprövningen, se separat nyhet.

Kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB lämnade våren 2011 in en ansökan om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark. Det använda kärnbränslet är det farligaste radioaktiva avfallet från kärnkraften och måste hållas isolerat från människa och miljö i hundratusentals år. 

SKB har den 2 april lämnat in sina synpunkter till mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt på alla de önskemål och krav på kompletteringar som ställts på ansökan om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark.

Naturskyddsföreningen och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, ställde ett stort antal krav på kompletteringar av ansökan i ett gemensamt yttrande till mark- och miljödomstolen den 1 juni, 2012. Föreningarna anser att det inte är visat att den metod, KBS-metoden, som industrin valt för ett slutförvar är säker. Det största hotet är att den kopparkapsel och den omgivande lerbuffert som ska skydda kopparytan inte ska fungera som tänkt. Kärnavfallsbolaget har inte gjort de vetenskapliga undersökningar som behövs och föreningarna har krävt att sådana görs. Föreningarna anser också att kärnavfallsbolaget SKB måste genomföra ytterligare undersökningar av den alternativa slutförvarsmetoden djupa borrhål som kan vara säkrare. Dessutom ställs många andra krav rörande bl.a. risker under istider, platsvalet, risker för avsiktliga intrång och naturvärden.

MKG konstaterar att kärnavfallsbolaget svar är mycket knapphändigt i de flesta frågor med hänvisningar till att svar redan finns i ansökan eller genom allmänt hållna formuleringar som försöker släta över de problem som finns. Bolaget har tydliga problem med att ta till sig de frågeställningar som ställs i miljöprövningen och det kommer uppenbarligen att ta tid att hantera dessa på ett korrekt sätt.

MKG finner det ytterst anmärkningsvärt att kärnavfallsboilaget anser att domstolen inte ska pröva frågor som rör lånsiktig miljösäkerhet kopplat till strålsäkerhetsfrågor. Bolaget menar att det räcker att dessa hanteras av Strålsäkerhetsmyndigheten i myndighetsprövningen. MKG anser att detta skulle vara att gå emot både lagstiftarens intentioner och praxis i miljömål som rör kärntekniksak anläggningar. Det är upp till domstolen att avgöra vilka frågor som är lämpliga att hantera inom miljöprövningen och att inte avgörande frågesträllnningar som rör långsiktig miljösäkerhet skulle hanteras får anses som uteslutet. Kärnavfallsbolagets agerande kan möjliggen ses som en juridisk taktik men kan även ses som ett tecken på bolagets ovilja att låta de problem som finns med den långsikstiga säkerhetsanalysen bli en del av den öppna miljöprövningen i domstolen.

De krav som ställts på kompletteringar rörande de viktiga konstgjorda barriärerna av koppar och lera hänvisar bolaget i stort sett endast till den pågående myndighetsprövningen där kompletteringar i sak lämnas senare. MKG anser att det är viktigt att dessa frågor hanteras på ett korrekt sätt även i domstolsprövningen. Ett stort problem är att bolaget i många frågor hänvisar till att allt som behövs finns med i ansökan då det är uppenbart att det underlag som finns inte är tillräckligt och framförallt allt inte framtaget på ett tillräckligt vetenskapligt sätt. I sitt yttrande avvisar kärnavfallsbolaget samtidigt krav på att det ska kunna gå att vetenskapligt verifiera det som skrivs i bolagets rapporter genom att ta del av de experimentella resultaten direkt i bolagets forskningsdokumentationssystem.

MKG menar att det fortfarande saknas ett underlag som visar att kopparkapslarna inte kommer att korrodera mycket snabbare än bolaget säger. Bolaget avvisar i yttrandet alla krav på att göra ytterligare försök, inklusive att ta upp det s.k. LOT A2-paketet i Äspölaboratoriet där en analys av kopparbitar och kopparytan på provröret skulle kunna ge viktiga besked om hur koppar beter sig is slutförvarsmiljön.

Vad gäller redovisning av alternativa metoder anser kärnavfallsbolaget i sitt svar till domstolen att de inte behöver redovisa dessa alls i miljömålet. Därmed är det upplagt för en juridisk strid i denna fråga där bolaget står ensam i sin syn. Förutom Naturskyddsföreningen och MKG har även Strålsäkerhetsmyndigheten och Kärnavfallsrådet krävt en bättre alternativredovisning i miljökonsekvensbeskrivningen. Detta avvisar bolaget alltså helt. Det är intressant att bolaget inser att det underlag vad gäller den alternativa metoden djupa borrhål i ansökan var så undermålig att det i kompletteringen finns en förbättrad beskrivning. Men utan att erkänna att den grundläggande säkerhetsbarriären i form av en skiktning av grundvattnet som hindrar att vattnet på djupet kan nå upp till markytan är en viktig säkerhetsfunktion för metoden. MKG anser att kärnavfallsbolaget genom denna komplettering indirekt erkänner att det arbete som bolaget gjort genom åren inte varit fullgott vad gäller kravet på att undersöka alternativ. Föreningen menar att prövningen av slutförvarsansökan inte kan fortsätta innan tillräckliga utredningar är gjorda av alternativet djupa borrhål för att på ett rättvisande sätt kunna jämföra metoden med bolagets KBS-metod.

Kärnavfallsbolaget avvisar även de krav som ställts på en bättre redovisning av hur avsiktliga mänskliga intrång kan påverka slutförvarets säkerhet. De allmänt hållna formuleringar som bolaget ger i sitt svar visar på hur bristande bolagets intresse är för att ta ett långsiktigt ansvar för alla de konsekvenser som slutförvaret kan ge.

I fråga om naturvärdesfrågor backar dock kärnavfallsbolaget något. Eftersom den rödlistade orkidén gulyxne har hittats i en göl som bolaget tänkt att använda för avloppsrening ska nu kärnkraftverkets reningsanläggning används i stället. Dessutom har bolaget förstått att påverkan på de Natura 2000-områden som finns kring platsen för det tänkta slutförvaret kan vara en del av miljöprövningen.

 

Länkar:

SKB:s svar skickat till mark- och miljödomstolen

Kompletteringsyttrande >>

Bilaga K:1 Förslag till villkor >>

Bilaga K:2 Ämnesvisa svar på kompletteringsönskemålen >>

Bilaga K:3 Frågor och svar per remissinstans >> 

Bilaga K:4 Komplettering avseende vattenhantering och vattenverksamhet vid ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark >> 

Bilaga K:5 Konsekvensbedömning för vattenmiljöer - Mellanlagring, inkapsling och slutförvaring av använt kärnbränsle >> 

Bilaga K:6 SKB R-10-16, Vattenverksamhet i Forsmark. Ekologisk fältinventering och naturvärdesklassificering samt beskrivning av skogsproduktionsmark >> 

Bilaga K:7 SKB R-10-17, Bortledande av grundvatten från slutförvarsanläggningen i Forsmark. Beskrivning av konsekvenser för naturvärden och skogsproduktion >> 

Bilaga K:8 Errata till rapporter som ingår i ansökan >> 


Tidigare nyheter

Nyhet på MKG:s hemsida om att SKB skickat in kompletteringar till SSM, 130403 >>

Nyhet på MKG:s hemsida om att SKB föreläggs av domstolen att lämna synpunkter på kompletteringskrav, 121107 >> 

Nyhet på MKG:s hemsida om att Naturskyddsföreningen och MKG har lämnat in sitt yttrande om kompletteringsbehov, 120601 >> 

Här kan du läsa mer om prövningen på MKG:s hemsida >>

Logga in