5 april 2011 |

Slutförvarets skyddsbarriärer diskuterades på seminarium i Östhammar

Den 5 april genomförde Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, tillsammans med Opinionsgruppen för säker slutförvaring, Oss, och Naturskyddsföreningen det första av tre seminarier i Östhammar under våren 2011. Temat för kvällen rörde de planerade skyddsbarriärerna i KBS-metoden och om de kommer att fungera i ett slutförvar av använt kärnbränsle. Inbjudna att föreläsa var Willis Forsling, professor i kemi, Luleå tekniska universitet och Peter Szakalós, forskare i korrosionslära, Kungliga tekniska högskolan, KTH.

Tisdagskvällen den 5 april samlades ett 30-tal personer i Östhammars Missionskyrka för att närvara vid det första av Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG:s, tre seminarier under våren. Temat för kvällen var ”Fungerar skyddsbarriärerna i slutförvaret?”. 

Willis ForslingWillis ForslingWillis Forsling, kvällens första talare, är ledamot i Kärnavfallsrådet styrelse och är professor emeritus i oorganisk kemi vid Luleå tekniska universitet. Forsling betonade att kopparkapseln var den enda helt täta tekniska barriären i förvaret vilket ställer stora krav på bentonitleran som skydd. Forsling förklarade hur olika möjliga scenarier kan påverka säkerheten. Han tog upp de synpunkter Kärnavfallsrådet har på SKB:s forskning om buffert och återfyllning i rådets yttrande över kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB:s forskningsprogram Fud-10. Bolaget uppmanas av rådet att bl.a. beskriva vad konsekvenserna blir om kraven för buffertens initialtillstånd med avseende på vattenmättnad inte blir uppfyllda.

Peter SzakalósPeter SzakalósPeter Szakalós, forskare på Kungliga tekniska högskolan, KTH i Ytkemi och Korrosionsvetenskap, höll kvällens andra presentation. Szakálos och hans kollegor var de forskare som hösten 2007 framförde kritik mot kärnavfallsbolaget SKB:s val att använda kopparkapslar i ett slutförvar för använt kärnbränsle. Bolaget menar att korrosion inte kommer att ske i förvaret då det inte finns någon syre närvarande. Szakalós menar att det inte är så enkelt, och att bolaget bör undersöka fler korrosionsmekanismer som kan ske 500 meter ner i berget. En av Szakalós slutsatser är att slutförvarskonceptet måste kunnas verifieras experimentellt under de förhållanden som råder i den valda slutförvarsplatsen. Detta är något som inte gjorts av SKB. Dessutom behövs mer oberoende forskning där alternativa lösningar måste provas och testas.

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG:s andra seminarium med temat ”Finns det andra metoder och platser för slutförvaret som kan bli bättre?” kommer äga rum i Östhammars Missionskyrka tisdagen den 26 april. På seminariet kommer Karl-Inge Åhäll, berggrundsgeolog och professor vid Karlstads universitet, att föreläsa. Åhäll har nyligen, på Kärnavfallsrådets uppdrag, sammanställt en rapport om deponeringsdjupets betydelse vid slutförvar av använt kärnbränsle i berggrunden, med fokus på den alternativa metoden djupa borrhål. Läs mer om seminariet i länken nedan.

 

Länkar: 

Willis Forslings presentation ”Fungerar de tekniska skyddsbarriärerna i slutförvaret? Seminarium med fokus på de tekniska barriärernas långsiktiga funktion”, 110405 >>

Peter Szakálos presentation ”Kopparkorrosion i slutförvarsmiljön – hur stämmer det med KBS-3 modellen?”, 110405 >>

Nyhet på MKG:s hemsida om vårens seminarier, 110328 >>

Nyhet på MKG:s hemsida om professor Åhälls nya rapport om djupa borrhål åt Kärnavfallsrådet >>

Logga in