16 september 2016 |

SSM anser att Studsvikslagen ska upphävas och vill ha ökat ansvar via finansieringslagen

Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, fick den 17 december förra året i uppdrag av Miljö- och energidepartementet att utreda effekterna vid Studsvikslagens (1988:1597) upphörande i slutet av 2017 såsom det nu står i lagen. Studsvikslagen är till för att finansiera omhändertagandet och slutförvaringen av det historiska radioaktiva avfallet från kärnkraftsforskning och det militära kärnvapenprogrammet. Den 14 september publicerades utredningen och SSM föreslår ingen ändring av riksdagens beslut att upphäva lagen. Däremot föreslår SSM ändringar i finansieringslagen (2006:647) vad gäller säkerheter och i finansieringsförordningen (2008:715) vad gäller vilka som kan använda medel som finns i Studsviksfonden.

Enligt lagen (1988:1597) och förordningen (1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen respektive Studsviksförordningen) är det obligatoriskt för kärnkraftsbolagen att betala in medel till kärnavfallsfonden för att ta hand om det historiska kärnavfallet från tiden innan kärnkraftverkens drift, inklusive avfall från det militära programmet, och för att riva gamla anläggningar, inklusive forskningsreaktorerna vid Studsvik.  Studsvikslagen skulle enligt ett tidigare riksdagsbeslut upphöra att gälla den 1 januari 2012, men efter att riksdagen sommaren 2011 röstade ja till regeringens proposition om en lagändring förlängdes tiden till slutet av 2017. 

För närvarande finns det ca 1 miljard kronor i den s.k. Studsviksfonden som förvaltas tillsammans med kärnavfallsfonden, men det saknas ytterligare ca 500 miljoner. SSM har nyligen föreslagit att regeringen ska höja avgiften som de som driver kärnkraftverk ska betala in från 0,3 öre per kWh till 1 öre per kWh under det sista året, 2017, som lagen gäller för att få in mer pengar. Det är fråga om regeringen vill göra det. Annars blir det de bolagen som har tillstånden för de verksamheter som berörs som får betala in avgifter enligt finansieringslagen i stället. Detta drabbar främst SVAFO AB som har hand om de flesta anläggningar och som ägs av kärnkraftsbolagen – som då måste betala ändå – och Studsvik Nuclear AB som ägs av privata intressen.

Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, skickade den 11 februari 2015 in en skrivelse till regeringen om att en översyn av lagen och förordningen bör ske för att se över problemen och de finansiella riskerna som uppstår då lagen upphör att gälla. SSM har även tidigare, under 2014, poängterat att lagen bör fortsätta att gälla tills vidare, mot bakgrund av ökade kostnader och stora osäkerheter med avseende på kostnads­utvecklingen över flera decennier framåt. Den 17 december 2015 fick myndigheten i uppdrag av Miljö- och energidepartementet att utreda effekterna av lagens upphörande samt om lagen bör förlängas en viss period, alternativt utan tidsbegränsning, eller om lagen ska upphöra.

Den 14 september 2016 skickade SSM in sin rapport till departementet och SSM föreslår att riksdagens beslut om att lagen ska upphävas ska ligga kvar, utan ändring. SSM hänvisar istället till lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet (finansieringslagen), som kommer att ta vid efter Studsvikslagen. SSM ser dock att det behöver göras ändringar i finansieringslagen för att inte öka statens finansiella risk. Finansieringslagen syftar till att säkra finansieringen av kostnader för hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall samt avveckling och rivning av anläggningar. De tillståndshavare som erhåller bidrag enligt Studsviklagen har alltså en skyldighet att betala kärnavfallsavgift och ställa säkerheter enligt finansieringslagen för att finansiera sina kostnader.

Enligt SSM:s beräkningar kommer det, som nämnts ovan, vid Studsvikslagens upphörande att saknas 0,5 miljarder kronor om inte avgiften höjs kraftigt nästa år. SSM nämner speciellt SVAFO i sin rapport, som inte uppfyller kravet på ekonomiska resurser. Trots att SVAFO:s moderbolag finansiellt är starka så har de inget formellt ansvar. Därför föreslår SSM en ändring i finansieringslagen:

- att möjligheterna att kräva säkerheter enligt 10 § finansieringslagen vidgas till att omfatta alla som är skyldiga att betala kärnavfallsavgift enligt finansieringslagen,"

 SSM föreslår även att finansieringsförordningen ändras:

"- att möjligheterna att få medel ur Studsviksfonden vidgas så att även den som inte är tillståndshavare men som innehar skyldigheter att vidta de åtgärder som kan finansieras enligt 38 och 39 §§ finansieringsförordningen kan få bidrag från Studsviksfonden.”

Nedan länkas SSM:s beslut och rapport, tidigare nyheter på MKG:s hemsida samt de remissvar som inkommit till myndigheten från berörda aktörer under Studsvikslagen.

 

Länkar:

Nyhet på SSM:s hemsida, 160916 >> 

SSM:s beslut ”Redovisning av regeringsuppdraget att utreda effekter av den s.k. Studsvikslagens upphävande”, 160914 >>

SSM:s rapport ”Regeringsuppdrag att utreda effekterna av den s.k. Studsvikslagens upphävande”, 160914 >> 

Miljö- och energidepartementets uppdrag till SSM, 151217 >>

Tidigare nyheter på MKG:s hemsida:

SSM föreslår tredubblad studsviksavgift för 2017, 160907 >> 

SSM får i uppdrag att utreda Studsvikslagen, 151217 >> 

SSM vill att Studsvikslagen ses över innan den eventuellt upphör, 150211 >> 

SSM föreslår oförändrad studsviksavgift för 2015, 140619 >>

 

 

 

Logga in