Kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB ansökte 2011 om att få slutförvara det använda kärnbränslet i kopparkapslar och lera 500 meter ner i berget, enligt KBS-metoden, i Forsmark. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, var med i den samrådsprocess som föranledde ansökan och har sedan prövningen påbörjades lämnat in flera yttranden med krav på kompletteringar tillsammans med Naturskyddsföreningen och deltagit i mark- och miljödomstolens huvudförhandling. Tyvärr har majoriteten av föreningarnas krav avvisats av kärnavfallsbolaget och ansökans stora brister kvarstår.
Föreningarna har yrkat att mark- och miljödomstolen i första hand ska avstyrka ansökan, i andra hand ska ansökan avvisas.
MKG och Naturskyddsföreningen saknar svar på viktiga frågor om:
- De konstgjorda barriärerna koppar och lera >>
- Alternativa metoder – särskilt metoden djupa borrhål >>
- Platsvalet, samt fördelar med alternativa platser >>
- Risker vid permafrost och jordbävningar under kommande istider >>
- Riskscenarier vid avsiktliga intrång >>
Här hittar du Naturskyddsföreningen och MKG:s yttranden där du kan läsa mer >>
De konstgjorda barriärerna koppar och lera
Det finns ett antal frågeställningar som är avgörande för den långsiktiga säkerheten av slutförvaret. Den valda KBS-metodens säkerhet bygger på de konstgjorda barriärerna av koppar och lera och det finns anledning att tro att dessa inte kommer att fungera, särskilt inte det torra Forsmarksberget.
Försök med koppar och lera i en reell slutförvarsmiljö
Naturskyddsföreningen och MKG menar att det skulle vara möjligt att, med några väl förberedda försök dels i laboratorium, dels i underjordslaboratoriet i Äspö, avgöra betydelsen av ett stort antal av de frågeställningar som föreningarna begärt kompletteringar om. (se avsnittet ”KBS-metodens miljösäkerhet på kort sikt (1000-årsperspektivet) i yttrandet från den 26 juni 2015). Dessutom skulle det kunna ge väldigt viktiga resultat för prövningen av ansökan om paketet S2 i LOT-projektet i Äspölaboratoriet togs upp. Att inte sökanden själv gjort de försök som efterfrågas, eller vägrat ta upp S2-paketet som nu funnits i marken i snart 15 år, i stället för som ursprungligen tänkt ca 5 år, är en indikation på att sökanden befarar att genomföranden av försöken eller analysen av LOT S2-paketet skulle visa att KBS-metoden inte fungerar som modellerna förutsäger.
Alternativa metoder - särskilt metoden djupa borrhål
Det finns allvarliga brister när det gäller redovisningen av alternativa metoder i kärnavfallsbolagets ansökan. Föreningarna anser att den alternativa metoden djupa borrhål ska betraktas som en alternativ utformning av geologisk deponering och behandlas som sådan i alternativredovisningen i ansökan och särskilt i miljökonsekvensberedningen. Enligt kärnavfallsbolaget är alternativet djupa borrhål inte ett sämre miljömässigt alternativ. Huvudskälet för att metoden inte anförts är för att metoden inte är tillräckligt utforskad, trots att det har varit just kärnavfallsbolagets ansvar att utveckla lämpliga metoder.
Platsvalet, samt fördelar med alternativa platser
Den plats som sökanden valt för ett lokalisera slutförvaret för använt kärnbränsle har brister jämfört med andra platser. Den största bristen är att det berg som slutförvaret ska placeras i inte är lämpat för att de konstgjorda barriärerna, kopparkapsel och bentonitlera ska fungera. Nästan lika viktigt är att sökanden valt att placera slutförvaret i en tektonisk skjuvzon vilket ger stora osäkerheter för förvaret under en istid jämfört med en placering som inte är i en deformationszon. Av vikt är även att det kan finnas korrosionsproblem från läckströmmar från undervattensledningar för elöverföring till och från Finland och att slutförvaret är placerat nära ett kärnkraftverk vilket kan ge problem om kraftverket skulle råka ut för ett reaktorhaveri.
Slutligen, och inte minst viktigt, är att sökanden valt att lokalisera slutförvaret i ett område med väldigt höga naturvärden som bättre lämpar sig som en nationalpark när Forsmarks kraftverk rivs än som en plats för industriell avfallsverksamhet under 100 år in i framtiden.
Alternativa platser – fördelar med en inlandslokalisering
Föreningarna har konstaterat att kärnavfallsbolaget inte har för avsikt att ytterligare utreda betydelsen av en inlandslokalisering för den långsiktiga miljösäkerheten, vilket är av stor vikt för att kunna bedöma om platsvalet är gjort enligt bästa möjliga teknik. En inlandslokalisering kan innebära att ett läckage kan ta femtio tusen år eller mer att nå ut i naturen. När det finns en osäkerhet om de konstgjorda barriärerna av koppar och lera kommer att fungera, som sökanden antar i säkerhetsanalysen, skulle en sådan lokalisering vara mycket betydelsefull för att förhindra att ett läckande slutförvar leder till en miljökatastrof.
Risker vid permafrost och jordbävningar under kommande istider
En fråga som kan vara särskilt viktig för den långsiktiga säkerhetsanalysen och påverkan under nästa istid är om det finns en risk för att slutförvaret fryser. Det som kan orsaka en frysning är om slutförvaret blir en del av permafrosten under en istidscykel. Föreningarna anser att sökande ska ta fram ett nytt underlag om riskerna för att permafrost kan tränga ner i slutförvaret under en istidscykel och en bedömning av vad effekterna skulle bli.
Jordbävningar
Det finns en kontrovers om hur stora jordbävningar som kan äga rum under en istid och hur dessa kan påverka slutförvaret. Föreningarna anser att det behöver göras objektiva, allsidiga och oberoende utredningar av frågan.
Riskscenarier vid avsiktliga intrång
Eftersom slutförvaret endast kommer att ligga på ca 450 meters djup och ett antal nedgångar till förvaret kommer att anläggas finns det åtskilliga möjliga scenarier för intrång. Intrång kan ske med eller utan kunskap om farligheten av det material som slutförvaras. Naturskyddsföreningen och MKG anser att det måste finnas en beskrivning med scenarier med konsekvensanalyser för avsiktliga mänskliga intrång efter tillslutning av slutförvaret. Föreningarna anser att sökande ska göra en analys av vilka resurser som krävs för att ta sig ner till slutförvaret efter tillslutning under olika scenarier, samt att en utredning ska göras som beskriver vilka barriärkonstruktioner som kan utformas för att i möjligaste mån förhindra avsiktliga intrång.
Området kring Forsmark är väldigt kalkrikt och är i sin helhet en unik biotop med ett flertal arter skyddade enligt art- och habitatdirektivet; ett stort antal rödlistade arter och ett stort antal fridlysta arter. Kärnavfallsbolaget ansökte om dispens från art- och habitatdirektivet hos Länsstyrelsen i Uppsala län och har lämnat in delar av ansökningsunderlaget till prövningen hos mark- och miljödomstolen. Naturskyddsföreningen och MKG vill dock se samtliga handlingar i prövningen.
Kärnavfallsbolaget har också kompletterat sin ansökan med en ansökan om Natura 2000-tillstånd, vilket behövs om ett Natura 2000-område kan antas påverkas, så som Kallriga intill slutförvarsområdet. Föreningarna tycker det är bra att bolaget sökt om detta tillstånd men att grundläggande inventeringar saknas för ett Natura 2000-tillstånd.
Bolagets beräkningar av grundvattensänkning till följd av slutförvaret är förenat med stor osäkerhet. Försiktighetsåtgärder krävs och dessa måste villkorsregleras. Särskild stor osäkerhet finns vad gäller påverkan på sjön Fiskarfjärden som får sitt tillskott av vatten underifrån, från källor vid sjöns botten. Naturskyddsföreningen och MKG kan inte se att bolaget har tagit fram det underlag som krävs för att använda konstbevattning som åtgärd vid grundvattensänkning i en komplex våtmark.
Övergödning av Östersjön, som redan utgör ett problem i kustområdet måste tas med i bedömningen av påverkan på miljökvalitetsnormerna. Vad gäller buller så har föreningarna mycket svårt att tro att de stora mängder berg och lera som kommer att transporteras från platsen har ska ha en marginell påverkan. Föreningarna anser att kompensationsåtgärder behövs.
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
