Den 11 maj 2023 godkände Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, i en dom regeringens kärnbränsleförvarsbeslut. Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner, Fältbiologerna, Naturskyddsföreningen Uppsala län, Naturskyddsföreningen Östhammar och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, begärde den 27 april 2022 rättsprövning i HDF av regeringens kärnbränsleförvarsbeslut i januari 2022. Föreningarna kompletterade begäran den 27 januari och den 8 maj 2023.
Den 27 januari 2022 godkände regeringen det planerade kärnbränsleförvaret i Forsmark. I en begäran om rättsprövning den 27 april 2022 framförde Naturskyddsföreningen m.fl. i huvudsak att det saknas tillräcklig kunskap om kärnbränsleförvarets samtliga barriärsfunktioner för att validera de antaganden som görs i modellerna i säkerhetsanalysen. Problemet med otillräcklig kunskap för att garantera kopparkapselns långsiktig integritet betonades särskilt. Enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken är ett villkor för att få tillstånd för kärnbränsleförvaret att tillräcklig kunskap finns vid den tidpunkt tillståndet ges. Dessutom måste försiktighetsprincipen efterlevas vid tillståndsprövningen enligt miljöbalken. För att ytterligare belysa kunskapsbristen rörande kopparkapselns funktion kompletterade föreningarna begäran den 27 januari och 8 maj 2023.
I domen den 11 maj 2023 konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, följande:
"Vad sökandena har invänt innebär sammanfattningsvis inte att regeringens tillåtlighetsbeslut enligt miljöbalken eller tillståndsbeslut enligt lagen om kärnteknisk verksamhet strider mot någon rättsregel och utgör därmed inte grund för att upphäva besluten. Det framgår inte heller klart av omständig-heterna att besluten på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast."
Domstolens argumentation kan sammanfattas med att de allmänna hänssynsreglerna i miljöbalken är allmänt hållna och att tillämpningen av dem ger ett förhållandevis stort utrymme för bedömning. Därmed har regeringen fritt att godkänna kärnbränsleförvaret eftersom det finns ett omfattande beslutsunderlag som har tagits fram i en lång process. När dessutom inga alternativ har tagits fram så finns det inte annat att göra än att låta kärnkraftindustrin få fortsätta med sitt projekt.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, konstaterar att bara för att ett beslutsunderlag är omfattande och tagits fram under en lång tidsperiod betyder det inte att kvaliteten nödvändigtvis är tillräckligt hög. I detta fall är det tydligt att så inte är fallet vad gäller kunskapen om kopparkapslens långsiktiga integritet. Men när Strålsäkerhetsmyndigheten SSM tycker att underlaget om kapseln räcker eftersom det även finns andra barriärer som kan bidra till långsiktig säkerhet, är det svårt att få en domstol att stoppa ett stort prestigefullt och för kärnkraften viktigt projekt som pågått sedan 1970-talet. Ett projekt med endast fokus på att använda koppar som kapselmaterial och utan att alternativ undersökts tillräckligt eftersom dessa skulle kunna hota projektet. När industrin helt utan extern styrning dessutom tillåtits att bara driva kopparkorrosionsforskning som inte riskerar att visa på problem med kopparkapseln, har det svenska kärnbränsleförvarssystemet hamnat i en återvändsgränd. Men juridiskt har tydligen allt gått rätt till.
Nu påbörjas en ny process i mark- och miljödomstolen för att ge tillstånd med villkor. Kärnavfallsbolaget SKB kommer till sommaren skicka in ett underlag till domstolen som kommer att skickas ut på remiss. Senare kommer bolaget skicka in en ny säkerhetsanalys (PSAR) till SSM som måste godkännas innan bygget kan påbörjas. Säkerhetsanalysen är redan publicerad (se länk nedan).
Efter att ett tillstånd enligt miljöbalken om några år vinner laga kraft kommer en byggperiod i Forsmark på upp till tio år. De första kopparkapslarna kan kanske börja deponeras i förvaret i mitten på 2030-talet. Om inte kopparkapselns brister genom fortsatt forskning då blivit så uppenbara att projektet måste avbrytas. Att avbryta projektet kommer då att vara ännu svårare. Det är mycket möjligt att riskerna för en ökad dödlighet i cancer längs upplandskusten om 1 000 år inte ses som tillräckligt problematiska för att inte gå vidare.
Men kanske har då tekniken för att långsiktigt förvara bränslet i djupa borrhål i stället utvecklats av andra länder. En metod som är miljömässigt säkrare, ger mindre risker för intrång i framtiden och förmodligen även blir billigare. Något som är särskilt viktigt om vi har slängt bort tiotals miljarder på ett projekt som borde avbrutits för länge sedan.
Länkar:
Högsta förvaltningsdomstolens dom rörande regeringens kärnbränsleförvarsbeslut, 230511 >>
Dagboksblad i mål HFD 2764-22, 230512 >>
Domen på HFD:s hemsida, 230511 >>
Sammanfattning på HFD:s hemsida, 230511 >>
Nyhet om att KTH-forskare svarar på SKB-kritik av kopparkorrosionsartikel, 230401 >>
Nyhet om att SKB publicerar en ny säkerhetsanalys (PSAR) för kärnbränsleförvaret, 230222 >>
Nyhet om Naturskyddsföreningens, Jordens Vänners och MKG:s yttrande över Fud-22, 230120 >>
Nyhet om Kärnavfallsrådets yttrande till regeringen över Fud-22, 221229 >>
Nyhet på MKG:s hemsida om KTH-forskarnas studie i Corrosion Science i november 2022, 221121 >>
Sveriges Natur: Tidigare SSM-korrosionsexpert kritiserar kärnbränsleförvarsbeslut, 220211 >>
Forskare upplyser miljöministern om osäkerheter med kopparkapseln, 211229 >>
Regeringen kungör kärnbränsleförvarsansökan, 211213 >>
Nyhet om Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner och MKG:s yttrande i sak den 11 juni, 210611 >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
