Huvudförhandling om slutförvaret – Dag 20 Stockholm

Huvudförhandlingen om kärnkraftsindustrins kärnavfallsbolag SKB:s ansökan om ett slutförvar för använt kärnbränsle avslutades idag, den 26 oktober. Efter att kärnavfallsbolaget och Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, besvarat några av gårdagens frågor bestod större delen av dagen av slutanföranden av parterna i målet. Mark- och miljödomstolen meddelade domstolen planerar att lämna sitt yttrande till regeringen den 20 december [ändrat till den 23 januari]. Domstolen kommer avvakta regeringens beslut som en del i den process som målet har. När regeringen har fattat beslut och målet lämnas tillbaka till domstolen utgår domstolen ifrån regeringens beslut. Om regeringen godkänner ansökan vänder sig domstolen till kärnavfallsbolaget för en förhandling om villkor och tillstånd, med kungörelse. Beslut för artskyddsmålet (M4617-13) lämnas samma datum, den 20 december.

Huvudförhandlingen om kärnkraftsindustrins kärnavfallsbolag SKB:s ansökan om ett slutförvar för använt kärnbränsle tjugonde och sista dag har avslutats. Förhandlingen har pågått i totalt fem veckor i Stockholm, Oskarshamn, Östhammar och Stockholm igen. Dagen startade med att kärnavfallsbolaget och Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, svarade på de frågor som ställts under tisdagen av domstolen och av motparter. Frågorna finns länkade nedan.

På domstolens fråga om det går att kontrollera vattenmättnaden av bentoniten under drift och efter förslutning, svarade kärnavfallsbolaget att det är tekniskt möjligt att kontrollera detta, men att bolaget inte avser att göra detta i färdigdeponerade tunnlar. Avseende domstolens fråga om respektavståndet på hundra meter vid lokalisering av kapslar är en fast sträcka svarade bolaget kortfattat ”ja”. Frågan om vad kärnavfallsbolaget kommer att redovisa i det nästa steget i den stegvisa prövningen som följer enligt kärntekniklagen, i redovisningar rörande PSAR och bergarbeten vid platsundersökningen, var riktad till och besvarade av både kärnavfallsbolaget och SSM.

SSM svarade sedan på Naturskyddsföreningens och Miljöorganisationernas kärnavfallsgransknings, MKG:s, fråga till myndigheten om hur de ser på de kvarvarande osäkerheterna för det fall domstolen anser att de ligger under miljöbalksprövningen; ifall SSM:s tillstyrkan av ansökan då kvarstår. SSM anser att det är en hypotetisk fråga som är svår att svara på, men OM domstolen skulle komma fram till ett annat beviskrav kommer myndigheten ta till sig detta.

Därefter fortsatte förhandlingen efter förhandlingsordningen punkt 100; alla parters möjlighet att hålla ett slutanförande. Först ut var kärnavfallsbolaget.

Bolaget anser att den sökta verksamhetens miljöpåverkan är väl redovisad i miljökonsekvensbeskrivningen och att bolaget inte har någon förståelse att det skulle föreligga några formella brister i detta avseende. Vad gäller strålsäkerheten efter förslutning, menar kärnavfallsbolaget att koppar och bentonitleran är beständiga material i en slutförvarsmiljö och att de osäkerheter, som alltid föreligger, har hanterats av bolaget på ett systematiskt sätt utifrån gällande med nationella och internationella lagar. I och med att SSM anser att bolaget uppfyllt kraven om strålsäkerhet efter förslutning, torde inget hinder ligga för att regeringen godkänner ansökan enligt kärntekniklagen. Därför menar bolaget att det är svårförståeligt att det skulle ligga hinder i prövningen mot miljöbalken. Bolaget kommer ta fram mer preciserade uppgifter efter tid, då kunskapen kommer öka efter tid, och att det inte är något konstigt med det. Bästa möjliga teknik har valts, på en plats med ett bra urberg. Sammanfattningsvis anser kärnavfallsbolaget att den sökta verksamheten är tillåtlig enligt miljöbalken och att domstolen bör tillstyrka bolagets ansökan. 

Domstolen ställde en klargörande fråga till bolaget gällande SSM:s presenterade dilemma om ekonomisk säkerhet i tisdags; ifall bolagets inställning i den frågan kvarstår? Kärnavfallsbolaget uppgav att den kvarstår och att som bolaget uppfattade SSM så finns det pengar för ändamålet ”på fel konto”, även om det inte behövs.

I Östhammars kommuns slutanförande framförde kommunen att de förlitar sig på SSM som expertmyndigheten vad gäller strålsäkerhetsfrågorna, att de ser det som en grundförutsättning att slutförvarsansökan endast avser avfall från den svenska kärnkraftsindustrin och inte internationellt avfall, samt att ansökan avser KBS3V-metoden och inte KBS3H-metoden. Vid byte av metod krävs en ny tillåtlighetsprövning. Vidare lyfte kommunen vikten upprustning av bullerdämpande åtgärder för vägtransporter, samt metod och system för övervakning och informationsbevarande. Kommunen ställer sig positiva till deras fortsatta delaktighet i processen genom det föreslagna dialogforumet. Avslutningsvis uppgav kommunen att frågan om ansvar för slutförvaret efter slutlig förslutning måste klargöras innan tillåtlighet kan ges. Kommunen kan inte vara den aktör som får ansvaret i slutändan.

Oskarshamns kommun uppgav att även dem litar på SSM som expertmyndighet, samt att frågan om ett kärnbränsleförvar måste lösas. Mellanlagret Clab i Oskarshamn får inte betraktas som en lösning till ett alternativt slutförvar.

SSM anser att avgörande frågor avseende strålsäkerhet är tillräckligt utredda, att kärnavfallsbolaget visat förmåga att presentera omgivningskonsekvenser, ta fram en trovärdig säkerhetsanalys, och visat förmåga att utveckla sin kunskap. Vidare bedöms Forsmark som en lämplig plats och att metoden lever upp till principen om bästa möjliga teknik. I prövningen enligt kärntekniklagen, som fortsätter i en stegvis process, kommer myndigheten kunna kontrollera bolagets fortsatta arbete. SSM uppgav att bolaget kommer behöva lämna in alltmer preciserande och detaljerande underlag för strålsäkerheten under den fortsatta prövningen, samt att myndigheten kan komma att kräva ytterligare villkor. Myndigheten tillstyrker att tillåtlighet kan lämnas enligt miljöbalken för den sökta verksamheten.

Naturvårdsverket framförde att de tittar på frågor i ansökan som berör allmänna miljöintressen. Strålsäkerhetsfrågor ligger utanför deras områden. I prövningen om artskyddsfrågorna anser Naturvårdsverket att domstolen bör överlämna målet om artskyddsdispens (M 4617-13) till regeringen för prövning. Vad gäller kärnbränsleförvarsmålet anser Naturvårdsverket att en förutsättning för verksamhetens tillåtlighet är att frågan om ekonomisk säkerhet utreds för att skydda samhället från att behöva stå för kostnader i framtiden. I dagsläget är det inte säkert att pengar i fonden kan användas för att återställa naturvärden och det är viktigt att finansiering täcker detta. De ställer sig positiva till att kärnavfallsbolaget ansökt om Natura 2000-tillstånd. Därutöver lyfte Naturvårdsverket att det inte finns tillräckligt underlag för att bedöma vilka konsekvenser infrastrukturella åtgärder, så som exempelvis ventilationsschakt, kan medföra, att även om grundvattennivåerna kan återställas så är det inte säkert att arterna återkolonialiserar, samt att det föreligger en risk för påtaglig skada för riksintresset för Forsmark och Kallrigafjärden. Sammanfattningsvis uppgav Naturvårdsverket att de inte motsätter sig tillåtlighet under förutsättning att kärnavfallsbolaget åtar sig att utföra de skyddsåtgärder bolaget tidigare sagt, att deras infrastrukturella åtgärder utreds vidare, samt att den ekonomiska säkerheten säkerställs.

Länsstyrelsen Uppsala län framförde att de, liksom Naturvårdsverket, inte heller tittat på frågor i prövningen som är kopplade till strålsäkerheten, samt att de endast fokuserat på kärnbränsleförvaret och inte på verksamheterna Clink och Clab. Länsstyrelsen anser bland annat att kärnavfallsbolaget måste ta fram ett kontrollprogram för att se påverkan av den sökta verksamheten på miljön. Vidare anser Länsstyrelsen att det går att upprätta villkor som kan accepteras så att verksamheten inte kommer att orsaka någon betydande skada för människa eller miljö och bedömer därför att verksamheten kan tillåtas enligt miljöbalken. 

Länsstyrelsen Kalmar län uppgav att de tillstyrker att tillåtlighet kan lämnas enligt miljöbalken för den sökta verksamheten.

Milkas ifrågasatte bland annat SSM:s roll i den pågående prövningen enligt miljöbalken och anser att strålsäkerhetsfrågorna fortfarande är bristfälligt behandlade. Föreningen belyste också problematiken med kopparkorrosion för den ansökta metoden och att det är allt för tidigt att avgöra om den ansökta metoden och platsen kan lösa slutförvarsfrågan. Milkas avstyrker därför att tillåtlighet kan lämnas enligt miljöbalken för den sökta verksamheten

Naturskyddsföreningens och MKG:s slutanförande finns redovisat i en separat nyhet på MKG:s hemsida (länk också här). Föreningarna anser att konsekvenser av utsläpp av radioaktiva ämnen även ska behandlas i miljöbalksprövningen, som omfattar all mänsklig aktivitet som riskerar att påverka människors hälsa eller miljön. Detta p.g.a. målets dignitet, verksamhetens stora miljöpåverkan och demokratiska skäl, samt för att uppfylla Århuskonventionen, för att rättskraften ska bli tydligt avgränsad, för att artskyddsprövningen kräver en sammanhållen prövning och för att SSM:s prövning inte står i överensstämmelse med 2 kap miljöbalken. Osäkerheterna i underlaget är allt för stora för att här och nu anse att verksamheten är tillåtlig. Den stränga riskgränsen gör att det endast krävs att en liten andel av kopparkapslarna går sönder under de första 1 000 åren för att riskgränsen ska överskridas. Föreningarna hänvisar till de bristfälliga undersökningarna av koppar och lera, samt de varningar som framförts av oberoende forskare om de stora riskerna med kopparkorrosion. Föreningarna anser att det inte går att utifrån ansökningshandlingarna bedöma om verksamheten kommer att uppfylla de allmänna hänsynsreglerna och att ansökan inte kan tillstyrkas.

Efter en lunchpaus fortsatte Herbert Henkel som började sitt anförande med att reda ut begreppsförvirringar av kärnavfallsbolaget och de felaktiga och ofullständiga underlag bolaget redovisat, bl.a. om fördelningen av bergspänningar i och omkring förvaringslinsen där slutförvaret är tänkt att placeras. Kärnavfallsbolaget, menar Henkel, vilseleder genom hänvisar till stabilitetsmätningar som gjorts på ställen som saknar relevans, i stället för att kommentera de intilliggande platser som påverkar förvaret. Henkel tog även upp problemen med barriärerna, riskerna med korrosion, grundvattenflöden på djupet och saknaden av alternativ. Henkel avstyrker ansökan i sin helhet.

Karl-Inge Åhäll yrkar avslag med hänvisning till försiktighetsprincipen och vetenskaplig praxis. Hydrogeologi har inte använts som ett selektionsverktyg för val av plats. Det går inte att placera ett säkert slutförvar vid en kustlokalisering på grund av de korta grundvattenflödena och Forsmark ligger dessutom i en geodynamisk svaghetszon. Att inte ge en samlad redovisning av dessa säkerhetsrelaterade nackdelar är ett gravt avsteg från försiktighetsprincipen. Åhäll ifrågasätter även metodvalet då metoden inte har av varandra oberoende fungerande barriärer och inte uppfyller en långsiktig säkerhet. Djupa borrhål är en alternativ metod att utveckla med goda förutsättningar. Åhäll tog upp framtida återtagbarhet visavi säker oåtkomlighet och att inte i onödan belasta kommande generationer. Hur ska risker hanteras som felbedöms eller helt förbises, så kallade svarta svanar? Viktigt i teknologiskt komplexa verksamheter med stora olyckskonsekvenser. Det saknas redovisningar hur säkerhetskrav ska infrias i tillståndsansökan.

Nils-Axel Mörner tog vid och gav sina sammanfattande punkter. Mörner redovisar en helt annan seismisk bild av området än kärnavfallsbolaget, med tecken på super-jordbävningar och deras effekter. Stabiliteten i berget är inte heller alls så stabil som påståtts på grund av de höga ökningarna av vattenrörelser och vattentryck vid jordbävningar. Mörner frågar sig hur kärnavfallsbolaget ser på sig själva, om de ska sälja en produkt eller ta fram en vetenskaplig produkt? Mörner menar att besvärande fakta uteslutits på grund av att bolaget vill sälja en produkt. Mörner menar att ansökan ska avslås utan förbehåll.

KTH-forskarna delade upp sitt slutanförande i två delar. Peter Szakálos tog upp korrosionseffekter utan strålning och Christofer Leygraf med strålning. Szakálos finner det olyckligt att en debatt pågår mitt under domstolsförhandlingen. Fler forskargrupper engagerar sig i frågan och Japanska forskare slog larm om spänningskorrosion redan 2008 och nya rapporter från 2017 bekräftar att det sker i slutförvarsmiljön. Szakálos pratar om kopparkapselns svagaste punkt, friktionsomrörningssvetsen, där korrosion förväntas ske först. Hänvisar till analyser utförda av Gunnar Hultqvist med resultat som är helt oacceptabla för KBS-modellen. Szakálos ifrågasätter kärnavfallsbolagets beräkningsmodeller med väldigt låga korrosionshastigheter och berättar om de två experter på SSM som KTH-forskarna arbetat för, och som nu har slutat och som inte instämde med SSM:s syn att ansökan ska tillstyrkas. Baserad på känd vetenskap är det inte möjligt att ge tillåtlighet för KBS-modellen, ens med eventuella tidsfrister för diverse ”optimeringar” av kopparkapseln. Szakálos sammanfattade risker med saunaeffekt och sulfidkorrosion innan Christofer Leygraf tog vid.

Leygraf beskrev doktorandstudien av Åsa Björkbacka om korrosionseffekter av strålning på koppar. Få studier har gjorts i ämnet tidigare. Strålsäkerhetsmyndigheters material tar upp att radiolys och temperatur påverkar korrosion, med en starkt förenklad bedömning att effekterna inte blir stora. Kärnavfallsbolaget har i viktiga processer såsom spänningskorrosion och väteförsprödning inte alls studerat inverkan av strålning (mer än de från temperaturhöjning). På så sätt har man helt missat andra tänkbara effekter som kan påskynda korrosionsprocesser.

Roland von Malmborg från de gröna kristna gjorde en historisk tillbakablick över kärnkraftsproduktionen i Sverige och hur lång tid det använda kärnbränslet är farligt. Malmborg tog även upp det använda kärnbränslets farlighet under havsförändringar, framtida istider och solstormar med elektroniska tsunamis. Malmborg avstyrker ansökan, inget ska stoppas ner i berget innan det är helt säkert.

Leif Göransson från Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO, tog upp kärnavfallsbolagets mellanlager Clab, i Oskarshamn, och dess dåliga placering nära en reaktor. Göransson förespråkar en torr mellanlagring, tillskillnad från att ha avfallet i vattenpooler, samt att Clab ska stängas.

Efter att alla slutanförande avslutas gavs kärnavfallsbolaget möjlighet att ge en avslutande replik. Bolaget tog upp Naturvårdsverkets kommentar om ventilationsstationer och att dessa finns med i bilaga E1015 till miljökonsekvensbeskrivningen och att anläggningarna är konsekvensbedömda med hänvisning till området. Bolaget hänvisar även till detaljplanen för området där ventilationsstationerna finns omnämnda. Kärnavfallsbolagets andra punkt var att det, enligt SSM, finns medel avsatta för efterbehandling efter finansieringslagen för miljöåtgärder. Kärnavfallsbolaget anser att frågan är lämplig att pröva inför kommande prövning om villkor enligt miljöbalken och inte inför tillstånd av verksamheten. 

Parterna i samrådet M4617-13 om artskyddsdispens enligt artskyddsförordningen gavs tid att lämna sina synpunkter. Naturskyddsföreningen och MKG hänvisade till sina tidigare inlämnade synpunkter. Kärnavfallsbolagets åsikter har inte förändrats. Bolaget tog upp de hänvisningar Naturskyddsföreningen och MKG tidigare gjort i sin presentation (punkt 79) och instämde inte i dem. Kärnavfallsbolaget anser att samtliga hänvisningar inte är aktuella för målet. Länsstyrelserna har inte några ytterligare synpunkter.  

Domstolen fortsatte därefter med förhandlingsordningens punkt 104 och berättade om den fortsätta handläggningen av målet. Domstolen kommer att avvakta regeringens beslut som en del i den process som målet har. När regeringen har fattat beslut och målet lämnas tillbaka till domstolen utgår domstolen ifrån regeringens beslut. Om regeringen godkänner ansökan vänder sig domstolen till sökanden för en förhandling om villkor och tillstånd, med kungörelse.

Vad gäller målet M4617-13 om artskyddsdispens kommer domstolen att pröva om målet ska överlämnas till regeringen, och kan därför inte mer upplysa mer nu om fortsatta handläggning.

Förhandlingen avslutades. Domstolen sammanfattade att målet är omfattande och komplex och att det inte är enkelt att bedöma hur mycket tid som behövs för att lämna ett yttrande till regeringen. Om det är nödvändigt kan domstolen inleda en skriftväxling med en eller två veckors svarstid för parterna. Parter ombeds att vara beredda för korta svarstider. Nu när förhandlingen är avslutad efterfrågas inte ytterligare yttranden från parterna. Tiden som domstolen planerar för yttrande kan senareläggas till regeringen med endast en dag varsel. Domstolen kommer då att återkomma med epost till parterna. Datumet som domstolen planerar är 20 december [ändrat till den 23 januari]. Samma datum kommer beslut att lämnas i mål M4617-13.

 

Länkar:

Nyhet på MKG:s hemsidan om Naturskyddsföreningens och MKG:s slutanförande, 171026 >>

Talarmanus till Naturskyddsföreningens och MKG:s slutanförande, 171026 >>

Samtliga frågor ställda under huvudförhandlingen av mark- och miljödomstolen t.o.m. 24 oktober >> (nedtecknade av MKG)

Domstolens förhandlingsordning, 170704 >>

Nyhet på MKG:s hemsida om vad som händer den sista veckan av förhandlingen, 171019 >>

Följ Naturskyddsföreningens och MKG:s arbete på MKG:s hemsida >>

Följ MKG på facebook >>

Följ MKG:s kanslichef Johan Swahn på Twitter >>

 

Om kärnbränsleförvaret och SFR 2

I MKG:s portaler om kärnbränsleförvaret och SFR 2 finns information om aktuella händelser, möjlighet att följa regeringens, myndighetens och domstolens arbete, ladda ner handlingar m.m. I och med att MKG:s kansli lagts ner i slutet av 2024 är det möjligt att informationen inte längre är aktuell.

 

Prövningen om kärnbränsleförvaret pågår i domstol 

Regeringen gav den 27 januari 2022 tillåtlighet/tillstånd till ansökan om ett kärnbränsleförvarssystem. Naturskyddsföreningen m.fl. skickade den 27 april 2022 in en begäran om rättsprövning av regeringens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) och kompletterade den 27 januari 2023 och den 8 maj 2023. Den 11 maj godkände HFD regeringens beslut. Kärnavfallsbolaget SKB skickade den 30 juni 2023 in ett underlag till mark- och miljödomstolens med begäran om tillstånd med villkor för kärnbränsleförvaret och inkapslingsanläggningen. Domstolen har remissat underlaget och skriftväxling pågår. Huvudförhandlingen planeras till september 2024. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, fortsätter att hantera ansökan i en stegvis prövning enligt kärntekniklagen där nästa steg är att kärnavfallsbolaget SKB skickar in en ny säkerhetsanalys PSAR som ska godkännas innan byggstart kan ske.

Läs mer >> 

 

Prövningen om SFR 2 pågår hos SSM 

Regeringen godkände utbyggnaden av SFR 2 den 22 december 2021. Den 21 december 2022 gav mark- och miljödomstolen tillstånd enligt miljöbalken. Länsstyrelsen i Uppsala län överklagade domstolens beslut om villkor till miljööverdomstolen och fick delvis rätt. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, fortsätter att hantera ansökan i en stegvis prövning enligt kärntekniklagen där det första steget för att bolaget ska få börja bygga är att en inlämnad ny säkerhetsanalys PSAR godkänns.

Läs mer >> 

Nyheter

Kalendarium

Inga aktuella händelser.

Till kalenderhistoriken

Prenumerera på MKG:S RSS

Prenumerera på MKB: nyhetsbrev