15 juli 2014 |

MKG har synpunkter på dansk slutförvarsplan

Enligt Esbokonventionen om samråd om gränsöverskridande miljöpåverkan ska länder i som planerar miljöfarlig verksamhet som kan ge effekter i andra länder samråda om planerna. Danmark planerar att slutförvara radioaktivt avfall från den nedlagda kärnforskningsanläggningen vid Risø och har skickat ett första underlag till en miljökonsekvensbeskrivning för slutförvarsprogrammet till Sverige för att få in synpunkter. Naturvårdsverket har skickat ut planen på remiss och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, har skickat in synpunkter på de danska slutförvarsplanerna. MKG är på flera punkter mycket kritisk till hur Danmark vill hantera det radioaktiva avfallet. Den 15 juli skickade Naturvårdsverket det svenska svaret till Danmark och sammanfattar där de svenska svaren. Även Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, och Länsstyrelsen Skåne anser att underlaget är bristande i flera viktiga avseenden.

Danmark har ingen kärnkraft. Men på 1960-talet fanns ett visst intresse för att utveckla kärnkraft även i Danmark och en kärnforskningsanläggning etablerades vid Risø. Anläggningen liknar den som finns vid Studsvik i Sverige och det fanns tre danska forskningsreaktorer. Dessutom fanns det en s.k. Hot Cell-anläggning vid Risø som den som finns i Studsvik. De kärntekniska delarna av Risø-anläggningen är nu avvecklade och området används för forskning på förnybar energi. Men det radioaktiva avfallet finns kvar.

Liksom i Studsvik skickades det använda bränslet från de danska forskningsreaktorerna tillbaks till USA som hade levererat det. Men det finns mycket låg- och medelaktivt radioaktivt avfall kvar. Dessutom finns det ca. 233 kg med bestrålade bränslestavar från Hot Cell-anläggningen. Liksom i Studsvik, där denna verksamhet fortfarande pågår, har studier utförts på bränslestavar som antingen bestrålats i forskningsreaktorer eller tagits ur härden på kärnkraftsreaktorer. Allt detta avfall är att betrakta som högaktivt använt kärnbränsle och mycket av avfallet är extra högaktivt eftersom det varit frågan om att låta bränsle vara i reaktorn extra länge för att se hur det materialmässigt tål att användas längre i en reaktor. I Sverige förpackas det bestrålade bränslet som undersökts i Studsvik i särskilda stålbehållare som mellanlagras i mellanlagret för använt kärnbränsle Clab vid Oskarshamns kärnkraftverk.

Förutom de 233 kg bestrålade bränslet finns det även i det danska avfallet tunnor med större mängder långlivat medelaktivt radioaktivt avfall. Liksom i Sverige är det dåligt med dokumentation om innehållet i tunnor med historiskt avfall. I Sverige finns det vid Studsvik ett större antal tunnor som antingen innehåller eller befaras innehålla långlivat medelaktivt radioaktivt avfall som inte kan slutförvaras i slutförvaret SFR för kortlivat avfall. Ett särskilt slutförvar ska byggas för detta avfall i Sverige.

Den danska regeringen påbörjade ett projekt för att slutförvara det danska radioaktiva avfallet i början av 2000-talet. En metod- och platsvalsprocess har pågått sedan dess. Det är denna som beskrivs i det underlag Danmark skickat ut på remiss enligt Esboprotokollet. Underlaget är ett första steg för att få in synpunkter på omfattningen av den miljökonsekvensanalys som ska tas fram till projektet

De danska huvudstrategierna är att antingen slutförvara allt avfall i ett slutförvarssystem för kortlivat låg- och medelaktivt avfall, att mellanlagra avfallet i avvaktan på att bättre kunskap om slutförvaring kommer eller att exportera allt avfall. En möjlighet är alltså att Danmark kommer att slutförvara långlivat hög- och medelaktivt avfall i ett slutförvar för kortlivat låg- och medelaktivt avfall. Den danska platsvalsprocessen har lett fram till ett val mellan fem platser i kommuner som inte vill ta emot avfallet.

Kontaktpunkt för Sverige i Esboprocesser är Naturvårdsverket som skickade ut det danska underlaget på remiss i slutet av juni. Huvudfrågorna i remissen var:

1. Finns det intresse av ett fortsatt deltagande i processen med miljöbedömningen från svensk sida.

2. Synpunkter på vad kommande miljökonsekvensbeskrivning bör omfatta och eventuella miljökonsekvenser av planen som kan beröra Sverige.

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, skickade den 10 juli in sitt yttrande till verket. MKG har följt de danska slutförvarsplanerna sedan 2011 och är av uppfattningen att den danska metod- och platsvalsprocessen har varit helt undermålig. I yttrandet framförs följande synpunkter:

1. MKG anser att det är angeläget att Sverige fortsätter delta i processen med miljöbedömningen av de danska slutförvarsplanerna eftersom de är så dåliga att påtaglig risk föreligger för utsläpp till havet med negativ svensk miljöpåverkan.

2. Det danska radioaktiva avfallet innehåller 233 kg bestrålat bränsle och tunnor med långlivat medelaktivt radioaktivt avfall som absolut inte får placeras i ett slutförvarssystem tänkt för kortlivat låg- och medelaktivt radioaktivt avfall.

3. Det danska metodvalet för ett slutförvarssystem för kortlivat låg- och medelaktivt radioaktivt avfall är inte inriktat på att använda bästa möjliga teknik utan utgår ifrån mycket låga ambitioner för långsiktig miljösäkerhet

4. Den danska lokaliseringsprocessen görs innan val av metod gjorts vilket gör att det inte går att bedöma hur slutförvaret kommer att fungera.

5. Danmark måste undersöka en lokalisering i ett område för inströmning av storregionalt grundvatten dör utsläpp kan fördröjas tiotusentals år jämfört med ett slutförvar som lokaliseras nära kusten.

6. Den danska processen för att lokalisera ett slutförvar inte bygger på frivillighet vilket ger en betydande risk för att lokaliseringsprocessen havererar och måste startas om.

7. Strategin att all radioaktivt avfall ska exporteras måste ersättas med en strategi där bara det långlivade hög- och medelaktiva avfallet exporteras och att det byggs ett slutförvar för det resterande kortlivade låg- och medelaktiva avfallet.

Sammanfattningsvis anser MKG att de danska planerna för att lokalisera och bygga ett slutförvar är så bristfälliga att det endast är strategin att mellanlagra avfallet ytterligare en tid som är framkomlig. Ett sådant beslut skulle möjliggöra en omstart av processen att ta fram en metod och plats för ett slutförvar för kortlivat medelaktivt avfall som både är miljömässigt acceptabel och kan ske med demokratisk frivillighet vad gäller lokalisering.

Slutligen förordar MKG att Danmark inleder ett mer omfattande samarbete med den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, för att i samsyn ta fram kriterier för klassificering av det dansk radioaktiva avfallet och för att ta fram kriterier för att bedöma den långsiktiga miljösäkerheten av ett slutförvar. Samarbete kan även ske med SVAFO AB för att arbeta med klassificering och rekonditionering av avfallstunnor som innehåller eller kan innehålla långlivat medelaktivt radioaktivt avfall.

Den 14 juli skickade Naturvårdsverket Sveriges svar på Esbounderrättelsen till Danmark tillsammans med de yttranden som inkommit till verket. Väl värt är att citera Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM:s, synpunkter:

”SSM konstaterar att myndigheten med utgångspunkt från de uppgifter som är tillgängliga i underrättelsen inte kan bedöma eventuella miljökonsekvenser för Sverige.

I det kommande underlaget önskar SSM bland annat mer detaljerad information om avfallets sammansättning och innehåll, en mer utförlig teknisk beskrivning av de olika alternativa utformningarna av slutförvaret samt information om hur förvarets skyddsfunktioner anpassas till avfallets egenskaper. SSM önskar också en beskrivning av de kriterier, strålskydds- och säkerhetskrav, som slutförvaret för låg- och medelaktivt radioaktivt avfall ska uppfylla. Det är vidare viktigt att eventuella miljökonsekvenser redovisas både för normal funktion hos slutförvaret och för händelser med låg sannolikhet, men med stora konsekvenser (worst case scenarios).”

Liksom MKG uppmärksammar Länsstyrelsen Skåne problemet med klassificeringen av de använda kärnbränslestavarna:

” Det framgår inte klart av underlaget om hur slutförvaringen av bränslestavar från anläggningen vid Risö ska lösas. En utredning bör fogas till miljökonsekvensbeskrivningen som redogör för om använt bränsle och avfall från Risö klassas som hög- eller mellanaktivt. Vilka ytterligare riskbedömningar och utredningar behövs om det är likvärdigt med ett högaktivt använt bränsle eller avfall? Hur avser man att slutförvara högaktivt material? Det bör också framgå om det finns alternativa möjligheter till slutförvaring utanför Danmark.”

Den danska underrättelsen, det svenska svaret och alla svenska yttranden finns nedan. Där finns även en länk till mer information om Esbokonventionen.

Länkar:

MKG:s yttrande över de danska slutförvarsplanerna, 140710 >>

Naturvårdsverkets remiss om de danska slutförvarsplanerna 140618 >>

Danmarks underrättelse enligt Esbokonventionen om planerna för ett danskt slutförvar för radioaktivt avfall 140603 >>

Underlag på danska om de danska slutförvarsplanerna >>

Underlag på engelska om de danska slutförvarsplanerna >>

Sveriges (Naturvårdsverkets) svar på den danska remissen om slutförvarsplaner 140715 >>

SSM:s yttrande över de danska slutförvarsplanerna, 140701 >> 

Länsstyrelsen Skånes yttrande över de danska slutförvarsplanerna, 140703 >> 

Sveriges Geologiska Undersöknings, SGU:s yttrande över de danska slutförvarsplaner >>

Kärnavfallsrådets yttrande över de danska slutförvarsplanerna, 140701 >>

Information om Esbokonventionen på Naturvårdverkets hemsida >>

Logga in