Innehållet i närmare 3000 avfallstunnor med radioaktivt avfall i förvaret för kortlivat och radioaktivt driftsavfall, SFR, har visat sig osäkert. Tunnorna, som kommer från det svenska historiska kärnprogrammet, kan innehålla mer långlivat avfall än tillåtet. Kärnavfallsbolaget SKB och Strålsäkerhetsmyndigheten utreder nu vad som ska göras. Troligtvis måste tunnorna tas upp från SFR. Uppdatering 1: SSM vill att SKB kompletterar sitt underlag senast den 26 mars 2013. Se mer information nedan. Uppdatering 2: SKB har svarat med kompletteringen och myndigheten har skickat frågor inför ett kommande möte om frågan. Dokumenten finns nedan. Uppdatering 3: Det har visat sig att alla tunnorna, även de i Studsvik, måste ompaketeras i en särskild anläggning som i så fall måste byggas. Länk till nyhet om detta nedan.
Radioaktivt avfall med låg- och kortlivat medelaktivt avfall slutförvaras 50 meter under havsytan i slutförvaret SFR i Forsmark. SFR byggdes på 1980-talet och har sedan dess tagit emot avfall från kärnkraftverk, sjukhus och industrin.
I SFR finns bl.a. 2 844 tunnor som deponerades mellan 1995 och 2001 som kommer från kärnforskningsanläggningen Studsvik. I tunnorna, som är av typen S.14, finns radioaktivt avfall ingjutet i cement. Tunnorna är fördelade i 75 containrar som står i avdelningen BFA i anläggningen.
Tunnorna innehåller radioaktivt avfall från olika verksamheten från den tidiga svenska kärnforskningen, och brukar benämnas historiskt avfall. Ansvaret för det historiska radioaktiva avfallet ligger nu på ett bolag som heter Svafo AB och som ägs av kärnkraftindustrin.
Det finns många fler tunnor av denna typ i ett bergrum vid Studsviksanläggningen utanför Nyköping. Dessa tunnor har, till skillnad från de tunnor som skickats till SFR, bedömts kunna innehålla långlivade isotoper som inte får finnas i det slutförvaret. Det är dock ett känt problem att kunskapen om innehållet i tunnorna är osäker.
I ett särskilt projekt som Svafo genomfört har 7 303 fat som finns i Studsvik undersökts genom att mäta gammastrålning från tunnorna och genomlysa dem med röntgen. Efter analysen av de tunnorna har bedömningen gjorts att de 2 844 tunnorna som finns i SFR skulle kunna innehålla radioaktiva ämnen som inte får deponeras i slutförvaret. Det rör sig om vätskeformigt avfall och eventuellt även s.k. safeguardpliktigt avfall som innehåller uran eller plutonium. Det råder en stor osäkerhet om vilka radioaktiva ämnen som tunnorna egentligen innehåller.
På ett första möte mellan kärnavfallsbolaget SKB och SSM den 13 november 2012 gjorde bolaget en första redovisning av problemet för myndigheten. På ett andra möte den 14 februari 2013 berättade bolaget att deras slutsats var att tunnorna måste tas ut ur SFR. Det finns dock logistiska problem med detta och det är osäkert när ett upptag kan ske.
Kärnavfallsbolaget har lämnat in en s.k. RO-rapport till Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM. RO står för rapportervärd händelse. RO:n är tills vidare preliminär och SKB ska lämna en slutlig version till SSM senast den 28/2. Det finns två tjänsteanteckningar upprättade av SSM från de två möten som hållits. Anteckningarna och RO:n kan laddas ner nedan.
Bakgrund
Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall, SFR, togs i drift 1988 och är ämnat för låg- och kortlivat medelaktivt driftsavfall, ex. filtermassor från kärnkraftverken. Avfallet är förpackat i behållare av plåt eller betong och förvaras på drygt 50 meters djup i tunnlar under havet utanför Forsmark. Slutförvaret kräver en säkerhet under 10 000 år.
Kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB, som driver SFR, planerar att lämna in en ansökan om att få bygga och driva ett nytt slutförvar för kortlivat låg- och medelaktivt avfall (SFR 2). Bolaget vill genomföra projektet som en utbyggnad av det nuvarande slutförvaret SFR i Forsmark och planerar även att söka tillstånd för den nuvarande verksamheten i SFR enligt miljöbalken eftersom anläggningen är så gammal att den aldrig miljöprövats.
Uppdatering 1:
SKB skickade den 27 februari en slutgiltig rapport till SSM om de misstänkta avvikelserna. Strålsäkerhetsmyndigheten har den 6 mars 2013 skickat en begäran till SKB om att underlaget ska kompletteras med riskanalyser och information om de analyser som ligger bakom SKB:s beslut om att återta avfallet. Kompletteringarna ska lämnas till Strålsäkerhetsmyndigheten senast den 26 mars 2013. Du hittar SKB:s rapportering och SSM:s begäran om komplettering nedan.
Uppdatering 2: Kärnavfallsbolaget SKB skickade in den begärda kompletteringen till SSM den 22 mars. SSM har skickat frågor till bolaget inför ett kommande möte om frågan. Dessa dokument finns nedan. Frågan hanteras i myndighetens diarienummer SSM 2013-2073.
Uppdatering 3: Vetenskapsradion/Klotet har den 8 maj 2013 rapporterat att alla tunnorna, även de i Studsvik, måste ompacketeras i en särskld anläggning som ska byggas. länk till nyhet om detta nedan.
Länkar:
SSM: Tjänsteanteckning från möte den 13/11 2012 >>
SSM: Tjänsteanteckning från möte den 14/2 2013 >>
SKB SFR RO-2012-13 Misstänkta avvikelser i avfallstyp S14 (preliminär) >>
Nyhet om frågan i Upsala Nya Tidning 130216 >>
Uppdatering 1:
SSM:s begäran om komplettering skickad till SKB 130305 >>
Nyhet på SSM:s hemsida om att slutförvarat avfall kan vara feldokumenterat, 130306 >>
SKB SFR RO-2012-013 Misstänkta avvikelser i avfallstyp S14 (slutlig), 130227 >>
Uppdatering 2:
SKB:s komplettering den 23 mars >>
SSM:s frågor inför ett kommande möte >>
Uppdatering 3:
Nyhet på MKG:s hemsida om att alla tunnorna måste ompaketeras >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
