9 april 2014 |

Om återvinning av radioaktivt material på konferens

Den 8-10 april arrangerade bolaget Studsvik AB, i samarbete med internationella kärnenergiorganet IAEA och kärnkraftsbyrån NEA inom OECD, en internationell konferens om återvinning av material, bl.a. metaller, från skrotning av kärntekniska anläggningar. Studsvik AB, som ligger på Studsviksområdet vid kusten norr om Nyköping, har en smältanläggning där skrotade radioaktiva delar från kärnkraften smälts ner efter det att ytlig kontaminering avlägsnats. Om radioaktiviteten i den metall som kommer ur smältugnen ligger under vissa gränsvärden kan metallen friklassas och säljas på den öppna metallmarknaden. I bl.a. USA och Frankrike är denna hantering inte möjlig p.g.a. motstånd från allmänheten. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, anser att det är bra att metaller återvinns vid skrotning av kärnkraftverk, men att den friklassade metallen ska kunna spåras efter friklassning och endast användas för särskilda produkter som inte når konsumenter. Ett exempel kan vara avfallstunnor för kärnavfall som ändå ska slutförvaras. 

Uppdatering: Strålsäkerhetsmyndigheten krävde i slutet av mars att Studsvik skulle förbättra rutinerna för friklassning. Föreläggande och granskningsrapport finns att ladda ner nedan. 

Metallåtervinningsanläggningen som Studsvik AB äger tar emot svenskt och utländskt radioaktivt metallavfall för rening och friklassning av den del av metallen vars radioaktivitet understiger gränsvärden satta av Strålsäkerhetsmyndigheten SSM. Av de ca. 3000 ton avfall som kommer till Studsvik årligen friklassas ca 90 % och säljs på den öppna metallmarknaden. Det är främst fråga om återvunnet stål, men även en del koppar. Resterande 10% av metallen, som är för radioaktiv för att återvinnas, skickas tillbaka till ägaren för slutförvaring.

Villkoret för försäljning på den öppna marknaden är dock att den friklassade metallen direkt ska smältas ner som maximalt 10% av en sats i ett smältverk. Hur detta villkor efterlevs är oklart eftersom handeln efter det att metallen lämnar Studsvik inte är offentlig utan utgör företagshemligheter. Jernkontoret, den svenska branchorganisationen för metallindustrin, anger att det i svensk industri finns en nolltolerans för användning av friklassade radioaktiva metaller. Frågan är därför i vilka smältugnar det friklassade metallerna från Studsvik hamnar om inte all metall går på export? 

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, anser att det är bra att metaller återvinns vid skrotning av kärnkraftverk, men att den friklassade metallen ska spåras på ett öppet sätt efter friklassning och endast användas för särskilda produkter som inte når konsumenter. Ett exempel kan vara avfallstunnor för kärnavfall som ändå ska slutförvaras.

 

Länkar:

Södermanlands nyheter, ”Internationella diskussioner om rening av radioaktiv metall”, 140409 >>

Sveriges Radio Sörmland ”Oklart vart radioaktiv metall tar vägen” 110209 >>

Uppdatering: 

Sveriges Radio Sörmland "Fortsatt kritik mot Studsvik av Strålsäkerhetsmyndigheten" 140414 >>

SSM:s föreläggande om rutiner för friklassning, 140226 >>

SSM:s granskning av Studsvik Nuclear AB:s svar på föreläggande om förbättring av instruktioner om friklassning, 140226 >>

Logga in