Naturskyddsföreningen och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, höll den 26 oktober sitt slutanförande på huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen om kärnkraftsindustrins kärnavfallsbolag SKB:s ansökan om ett slutförvarsystem för använt kärnbränsle. Föreningarna lyfte att det är av stor vikt att den långsiktiga strålsäkerheten prövas enligt miljöbalken och yrkar att ansökan ska avstyrkas.
Den 26 oktober, den sista dagen av huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen om kärnkraftsindustrins kärnavfallsbolag SKB:s ansökan om ett slutförvarsystem för använt kärnbränsle, gavs alla parter möjlighet att lämna sina slutanföranden. Läs Miljöorganisationernas kärnavfallsgransknings, MKG:s, nyhet om dagen och parternas slutanföranden i en separat nyhet.
Naturskyddsföreningens och Miljöorganisationernas kärnavfallsgransknings, MKG:s, slutanförande framfördes av Naturskyddsföreningens jurist Josia Hort. Slutanförandet sammanfattas här kort och ett talarmanus finns för nedladdning nedan.
Följande punkter togs upp:
1. Prövningens omfattning
- Vad säger lagarna och praxis?
- Vad säger SSM?
- Enligt Naturskyddsföreningen/MKG ska prövningen vara omfattande
2. Vad är visat
- Generellt om beviskrav och försiktighetsprincipen
- Har sökanden visat att den ansökta verksamheten lever upp till 2 kap. MB:s krav?
Föreningarnas första punkt i sitt anförande rörde valet av plats mot bakgrund av de höga naturvärdena i området. Sökanden har sagt att de ”inte utesluter att det finns lika lämpliga platser någon annanstans” och detta uppfyller inte kraven i 2 kap 6 § miljöbalken. Alltså kan en inte godkännas.
Föreningarna anser att påverkan genom utsläpp av radioaktiva ämnen ska behandlas i miljöbalksprövningen, som omfattar all mänsklig aktivitet som riskerar att påverka människors hälsa eller miljön. Detta också p.g.a. målets dignitet, verksamhetens stora miljöpåverkan, av demokratiska skäl, för att uppfylla Århuskonventionen, för att rättskraften ska bli tydligt avgränsad, eftersom artskyddsprövningen kräver en sammanhållen prövning och eftersom SSM:s prövning inte står i överensstämmelse med 2 kap miljöbalken.
Föreningarna anser att osäkerheterna i underlaget är allt för stora för att här och nu anse att verksamheten är tillåtlig. Den stränga riskgränsen gör att det endast krävs att en liten andel av kopparkapslarna går sönder under de första 1 000 åren för att riskgränsen ska överskridas. Föreningarna hänvisar till de bristfälliga undersökningarna av koppar och lera, samt de varningar som framförts av oberoende forskare om de stora riskerna med kopparkorrosion.
Föreningarna anser att konsekvensen av att det inte går att utifrån ansökningshandlingarna bedöma om verksamheten kommer att uppfylla de allmänna hänsynsreglerna är att ansökan inte kan tillstyrkas. Osäkerheterna i underlaget är för stora för att beviskravet ska vara uppnått.
Hela slutanförandet finns för nedladdning nedan. För att läsa övriga parters slutanföranden, se separat nyhet om huvudförhandlingen dag 20.
Länkar:
Naturskyddsföreningens och MKG:s talarmanus till sitt slutanförande, 171026 >>
Nyhet på MKG:s hemsida om huvudförhandlingen – dag 20, 171026 >>
Följ Naturskyddsföreningens och MKG:s arbete på MKG:s hemsida >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
