27 januari 2014 |

SKB försöker begränsa prövningen av nya slutförvaret SFR 2

Kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB planerar i vår att ansöka om att få bygga ett nytt slutförvar för låg- och medelaktivt avfall, SFR 2. Det nya slutförvaret ska främst användas för att slutförvara radioaktivt avfall från rivningen av kärnkraftverken. Kärnavfallsbolaget vill bygga SFR 2 som en utbyggnad av det existerande slutförvaret för kortlivat radioaktivt driftsavfall SFR, som ligger under havet utanför Forsmarks kärnkraftverk.  Naturskyddsföreningen och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, anser att det nya SFR 2 ska anses vara en helt ny anläggning som ska miljöprövas vad gäller bästa möjliga teknik både vad gäller långsiktig säkerhet och lokalisering. MKG kan nu avslöja att kärnavfallsbolaget har kontaktat regeringen för att få till stånd en kraftig begränsning av prövningen av det nya slutförvaret.  Bolaget begärde den 29 januari 2013 i en s.k. hemställan till regeringen att regeringen ska besluta om att avstå från den obligatoriska prövningen av ett nytt slutförvar som ska ske enligt miljöbalken. MKG anser att agerandet är ett led i ett oanständigt försök att begränsa miljöprövningen av det nya slutförvaret genom att försöka driva frågan att det endast är en obetydlig utbyggnad av det nuvarande SFR. Om bolaget lyckas att få regeringen att gå med på hemställan blir miljöprövningen i mark- och miljödomstolen och hos Strålsäkerhetsmyndigheten av det nya slutförvaret kraftigt begränsat.

Uppdatering: SKB drar tillbaka sin hemställan till regeringen om SFR 2.

Det existerande slutförvaret för kortlivat radioaktivt driftsavfall, SFR, har funnits i drygt 23 år. SFR ligger under havet utanför Forsmarks kärnkraftverk med endast drygt 50 meter berg mellan havsbotten och förvaret. Principen för den långsiktiga säkerheten för SFR är utspädning av de radioaktiva ämnen som kommer att börja läcka ut när slutförvaret försluts. SFR har inte miljöprövats enligt miljöbalken och det är osäkert om slutförvaret skulle godkännas i en miljöprövning enligt dagens miljölagstiftning. Dessutom har det felaktigt deponerats för mycket långlivade radioaktiva ämnen i SFR och det pågår en löpande granskning från Strålsäkerhetsmyndighetens sida av de säkerhetsanalyser som kärnavfallsbolaget löpande tvingas uppdatera för SFR. 

I SFR slutförvaras radioaktivt avfall i första hand från driften av kärnkraftverken. När rivningen av kärnkraftverken påbörjas behövs dock ett nytt slutförvar för kortlivat radioaktivt rivningsavfall, SFR 2.  Kärnavfallsbolaget SKB vill bygga det nya SFR 2 som en tillbyggnad till det nuvarande SFR fast på lite större djup. Naturskyddsföreningen och MKG anser att det ska göras en mer förutsättningslös prövning av den miljömässigt bästa lokaliseringen och metoden för att slutförvara det kortlivade radioaktiva driftsavfallet. Särskilt bör ett slutförvar på större djup med en inlandslokalisering i ett inströmningsområde för storregionalt grundvattenflöde utredas. Föreningarna menar att en sådan lösning skulle få en betydligt högre långsiktig miljösäkerhet.

Kraftindustrin är medveten om att nuvarande SFR har betydande svagheter vad gäller långsiktig miljösäkerhet. Det är trots det enklast för industrin att skapa det nya SFR 2 som en utbyggnad av det nuvarande SFR och det är också industrins avsikt. Kärnavfallsbolaget SKB genomför ett samråd med en sådan tillbyggnad som enda alternativ och planerar att lämna in en ansökan om prövning av SFR 2 till mark- och miljödomstolen enligt miljöbalken och Strålsäkerhetsmyndigheten enligt kärntekniklagen den 31 mars i år. Bolaget genomför ett tredje samrådsmöte den 1 februari. 

Kraftindustrin är dock medveten om att en fullständig prövning av SFR 2 enligt miljöbalken och kärntekniklagen ställer krav på att bolaget ska visa att tillbyggnadslösningen är den bästa möjliga tekniken för långsiktig miljösäkerhet vad gäller val av metod och lokalisering. Det vill bolaget undvika. Bolaget vill begränsa miljöprövningen till att endast gälla en obetydlig utbyggnad av ett existerande slutförvar, alltså inte ett nytt slutförvar. Visserligen skulle det innebära att nuvarande SFR skulle miljöprövas enligt miljöbalken, med en risk för ett bakslag, men tydligen anser kraftindustrin att detta vore det bästa för deras del. MKG har nu upptäckt ett sätt som kraftindustrin försöker sig på för att begränsa miljöprövningen.

Den 29 januari 2013, alltså för ett år sedan, skickade kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB en skrivelse till regeringen i form av en s.k. hemställan. Bolaget bad regeringen besluta att det planerade nya SFR 2 inte ska ska omfattas av den obligatoriska tillåtlighetsprövningen av regeringen enligt 17 kap i miljöbalken. Där står att regeringen ska pröva tillåtligheten av nya kärntekniska verksamheter som regeringen ska besluta om enligt kärntekniklagen. Mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten ska alltså efter sina granskningar skicka yttranden till regeringen som slutligen fattar beslut om tillåtlighet eller ej. Bolaget anser att en tillåtlighetsprövning inte behövs på grund av att de endast ansöker om en miljömässigt obetydlig ”utbyggnad” av befintlig verksamhet. 

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, menar att detta är ett otillbörligt agerande från kraftindustrins sida. Nu är det oklart om regeringen ens kan ta ett beslut om att avstå från en prövning som är obligatorisk enlig en lag. Men om kärnavfallsbolaget SKB skulle få till stånd ett sådant beslut så skulle det endast kunna motiveras av att det nya SFR endast ska betraktas som en miljömässigt obetydlig utbyggnad av det nuvarande SFR. En sådan bedömning av regeringen skulle förmodligen låsa miljöprövningen i mark- och miljödomstolen och hos Strålsäkerhetsmyndigheten till en mycket begränsad prövning av den långsiktiga miljösäkerheten och helt ta bort lokaliseringsfrågan ur prövningen. Det är detta kraftindustrin vill.

Det finns dock fler oklarheter än frågan om regeringen ens kan ta ett sådant beslut. Eftersom nuvarande SFR inte ens har ett tillstånd enligt miljöbalken så måste hela den nya anläggningen med utbygganden ändå prövas enligt miljöbalken och där måste regeringen förmodligen göra en tillåtlighetsprövning.

Det bör dessutom vara av intresse för Östhammars kommun att det blir en tillåtlighetsprövning av regeringen eftersom kommunen annars inte kan använda sin vetomöjlighet.

Naturskyddsföreningen och MKG har även lyft problemen med SFR och det nya SFR 2 i deras gemensamma yttrande över kärnkraftindustrins forskningsprogram Fud-13.

 

 

Länkar:

SKB:s hemställan till regeringen med fråga om behovet av tillåtlighetsprövning, 130129 >>

Uppdatering: Nyhet på MKG:s hemsida om att SKB tar tillbaka sin hemställan, 140314 >>

Nyhet om Naturskyddsföreningen och MKG:s yttrande över Fud-13, 131213 >> 

Tidigare nyheter om SFR på MKG:s hemsida:

SSM är inte nöjda med SKB:s svar rörande läckströmmars påverkan på SFR, 140109 >> 

SSM gav raka svar på MKG:s seminarium, 130516 >>

MKG skickar in synpunkter efter det andra samrådsmötet för SFR 2 >>

 

 

Logga in