Den 8-9 november arrangerade Kärnavfallsrådet ett internationellt seminarium med den övergripande frågan om använt kärnbränsle är en börda eller en resurs för framtida generationer. På seminariet talade professorer och sakkunniga från bl.a. USA, Frankrike, Japan och Sverige.
Kärnavfallsrådet är regeringens rådgivande organ med uppdrag att ge regeringen råd inför beslutet om slutförvaring av kärnavfall. Den 8-9 november anordnade rådet ett seminarium om använt kärnbränsle ska ses som en börda eller en resurs för samhället. Talare under seminariet var professorer från kärnfysiska-, filosofiska- och historiska avdelningar samt representanter från USA:s motsvarighet till Kärnavfallsrådet, det internationella atomenergiorganet IAEA och det japanska atomenergiorganet JAEA.
På mötet presenterades olika tankar om att återanvända det använda kärnbränslet i nya typer av reaktorer, de som brukar benämnas fjärde generationens kärnkraft. Om en del av den energi som omvandlas i reaktorerna används för att bestråla långlivade ämnen i avfallet kan den tid avfallet måste isoleras från människa till miljö minskas, från hundratusentals år till tusentals år. Det är dock osäkert om tillräckligt stor andel av avfallet kan omvandlas för att allt avfall ska bli kortlivat. Samtidigt produceras betydligt större mängder kortlivat och långlivat medelaktivt avfall.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, anser att de presenterade formerna av fjärde generationens kärnkraftssystem inte är miljömässigt hållbara efter som alla de miljörisker som finns med dagens kärnkraft finns kvar, om än i minimerad form. Som exempel blir kärnkraft inte hållbar bara för att det produceras lite mindre farligt avfall. Avfallsproduktionen i sig gör den ohållbar.
MKG menar att om världens framtida energisystem kan fungera med effektivare energianvändning och förnybar energi så finns det inget självändamål med att använda kärnkraft som är mindre hållbar. Om det visar sig att det inte finns något sätt att på ett säkert sätt slutförvara högaktivt kärnavfall/använt kärnbränsle, inte ens i djupa borrhål, så går det att använda s.k. transmutationsteknik även utan framtida kärnkraft, t ex med acceleratorsystem, för att göra avfallet mindre långlivat och mindre farligt. Det kommer ändå att behövas slutförvar för det avfall som produceras och det skulle kunna placeras i djupa borrhål.
Länkar:
Information på Kärnavfallsrådets hemsida >>
Kärnavfallsrådets nyhetsbrev om seminariet >>
Seminariets presentationer som pdf:er (läggs ut allt eftersom de publiceras):
- ”New reactor technology. The current status of research” av Janne Wallenius, professor in reactor physics, KTH
Del 1 >>
Del 2 >>
- ”The NUWASTE project” av Gene Rowe, U.S. Nuclear Waste Technical Review Board >>
- ”Uranium from Africa and the Power of Nuclear Things” av Gabrielle Hecht, professor, Department of History, Univeristy of Michigan >>
”Reflections – what has been heard?”
- av Hannu Hänninen, professor at Helsinki University of Technology >>
- av Lars Löfquist, department of theology, Uppsala University >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
