Efter Strålsäkerhetsmyndighetens, SSM:s, sju år långa granskning av ansökan om ett slutförvarssystem för använt kärnbränsle rekommenderade SSM regeringen i sitt yttrande den 23 januari att säga ja till ansökan. Detta trots oenigheter mellan handläggare på myndigheten. Jan Linder som tidigare arbetat i granskningen som korrosionsexpert säger till SVT Uppsala ”Min inställning var att det fanns för lite information och det har jag framfört. Jag ställer mig inte bakom det.” Otillräcklig kunskap om kopparkorrosion var även miljödomstolens skäl att samma dag säga nej till slutförvaret.
Den 23 januari tillstyrkte Strålsäkerhetsmyndigheten ansökan om ett slutförvarssystem för använt kärnbränsle i sitt yttrande till regeringen. Mark- och miljödomstolen däremot avstyrkte ansökan på grund av för lite redovisat underlag om kapslarnas skyddsförmåga och riskerna med korrosion. Den vetenskapliga kontroversen kring korrosionsriskerna har funnits i decennier men sökanden, kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB har inte tagit dem på allvar. Mitt i den pågående huvudförhandlingen hos domstolen i höstas avslöjades det även i media interna rapporter från SSM i där det gick att läsa om en oenighet mellan handläggarna på myndigheten och högre läckagerisker än vad som tidigare redovisats.
I en nyhetsartikel av SVT Uppland den 24 januari intervjuades Jan Linder som tidigare arbetade med tillverkningsaspekter och degraderingsprocesser för kapseln på SSM från 2009 till 2017. Linder bytte med tiden arbetsuppgifter då hans etiska kompass inte stämde överens med myndighetens och att han inte fick gehör för sina synpunkter om att korrosionsfrågorna inte var helt utredda. Linder säger:
”Man la upp hela granskningen så att man skulle säga ja. Det som SSM gör är en stegvis prövning, så i princip kan man inte säga nej enligt vad jag och många andra tycker. Det är klart att man säga ”blir det inte nu så blir det nästa gång”, och det här kan man dra ut i all evinnerlighet.” ”Men som jag ser det så är det ju nu som regeringen ska fatta beslut och detta beslut bör grundas på den kunskap och osäkerheter som finns framme då detta beslut fattas, fortsätter han.”
Linder berättar också att de frågor som SSM säger att man vill ha mer underlag om troligen innebär år av forskning innan man får svar på dem.
SSM har svarat att myndigheten har fler experter och har i en Tv-intervju avfärdat domstolen och hävdat att dess egen lagstiftning, kärntekniklagen, möjliggör att korrosionsproblem kan undersökas efter att regeringen ger tillstånd att bygga slutförvaret (länkar nedan).
Men som Naturskyddsföreningen och MKG visade på domstolens huvudförhandling, och som är ett viktigt skäl för domstolens beslut om yttrande till regeringen, ska beslut enligt kärntekniklagen enligt 5 b § tillämpa 2 kap. miljöbalken som innehåller de allmänna hänsynsreglerna. Enligt dessa ska det visas att slutförvaret är säkert och det räcker inte med att det finns förutsättningar för att det kan komma att kunna visas. Myndigheten och domstolen ska i detta läge ha samma inställning i kopparkorrosionsfrågorna. Det förstår domstolen men SSM:s jurister verkar ha svårare att få ihop det.
Detta menar föreningarna är jätteviktigt. Regeringen kan inte bryta mot lagen och ge tillstånd om inte det redan nu är visat att slutförvaret är säkert. SSM:s stegvisa prövning gäller för många frågor, men inte för slutförvarets långsiktiga säkerhet.
Länkar:
”Strålsäkerhetsmyndighetens egen expert kritisk – slutade”, SVT Uppsala, 180124 >>
”SSM: Vi har fler experter”, SVT Uppsala, 180124 >>
Nyhet på MKG:s hemsida om dokument från SSM som visar allvarliga risker med slutförvaret, 171023 >>
Nyhet på MKG:s hemsida om att SSM har mörkat risker med slutförvaret till domstolen, 171011 >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
