”Kopparkapslarna håller inte måttet”: Naturskyddsföreningen och MKG på SvD debatt om kärnbränsleförvaret

14 februari 2021

Naturskyddsföreningen och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning MKG skriver i dag på Svenska Dagbladets debattsida. Föreningarna lyfter problemet med att det inte är visat att kopparkapslarna som ska garantera den långsiktiga säkerheten i kärnbränsleförvaret kommer att hålla. Därför måste regeringen säga nej till det planerade kärnbränsleförvaret i Forsmark och det måste vidtas en rad andra åtgärder. Nedan finns hela texten och en länk till artikeln samt till den skrivelse som KTH-forskare skickat in till Strålsäkerhetsmyndigheten SSM med en kommentar till de nya korrosionsresultaten från LOT-försöket. Dessutom länkar till hela frågan om hur LOT-försöket visar på problemet med koppar som kapselmaterial.

Svenska Dagbladet debatt den 14 februari 2021:

Regeringen pressas att påskynda beslut om förvaret av kärnbränslet för närmare 100 000 år framåt. Men problemet är att kopparkapslarna inte håller måttet, skriver företrädare för Naturskyddsföreningen med flera.

Under 50 år med kärnkraft har vi samlat på oss drygt 7 000 ton kärnavfall. Regeringen pressas nu till att snabba på ett beslut om de kopparkapslar som påstås kunna hålla det radioaktiva kärnbränslet i tryggt förvar under närmare 100 000 år. Problemet är att kopparkapslarna inte håller måttet. Studier från några av världens ledande forskare på korrosionslära visar på omfattande angrepp på kopparn. Det kan få katastrofala följder. Den senaste veckans diskussioner om att det tillfälliga förvaret av kärnbränsle är fullt, och att regeringen därmed skyndsamt behöver fatta ett beslut om frågan om kärnbränsleförvaret, är missvisande.

Att förvara det högaktiva och långlivade avfallet efter 50 år med kärnkraft är en ödesfråga. Kärnkraftsbolagen ansöker nu hos regeringen, via sitt gemensamma bolag Svensk Kärnbränslehantering (SKB), om att få spränga bergtunnlar under Forsmark för att förvara kopparkapslar fyllda med det använda kärnbränslet. Problemet är att den tekniska lösningen inte fungerar.

Enligt handlingar från Strålsäkerhetsmyndigheten varnar två forskare i korrosionslära vid KTH, som tidigare haft i uppdrag att granska säkerheten i anläggningen, för att korrosionstakten är ”katastrofal”. Det blir således svåra följder om problemen med korrosion av de kopparkapslar som det använda kärnbränslet ska förvaras i, inte åtgärdas. Kärnbränsleförvaret måste klara närmare 100 000 år utan att läcka och vara oåtkomligt för intrång utifrån. KTH-forskarnas uppgifter är därför alarmerande, inte minst eftersom deras uppgifter om att koppar korroderar snabbare än tänkt bekräftas av andra forskargrupper i världen.

Den senaste veckans påståenden om att de tillfälliga kärnbränsleförvar som i dag används håller på att bli fulla, och att det är viktigt med ett snabbt beslut om kärnbränsleförvaret, är kraftigt missvisande. Det finns plats för ytterligare många års lagring, och därför inte heller någon anledning för regeringen att ha så bråttom som det påstås. Det finns ledig kapacitet att förvara kärnbränsle både i den centrala mellanlagringen för använt kärnbränsle (Clab) utanför Oskarshamn och vid kärnkraftverken. Vid behov kan delfrågan om att öka lagringsmöjligheterna i Clab brytas ut från resten av regeringsprövningen av kärnbränsleförvarssystemet och få ett snabbspår.

Det finns alltså tid och skäl att granska bristerna noggrant. För 20 år sedan sänktes ett antal kopparrör omgivna av lera ned i borrade hål i berget på försök. För att efterlikna de avsedda förhållandena med det varma kärnbränslet placerades värmeelement i undre halvan av kopparrören. Efter att grundvatten tillförts på ett sätt som garanterar att försöket från början blev fritt från syrgas, förslöts försökspaketen. Det så kallade Long Term Test of Buffer Material (LOT) innehåller flera kopparrör som tagits upp vid olika tidpunkter. Den första togs upp redan 2006, efter bara fem år. Under denna korta tidsrymd stod det klart att kopparn korroderat i oväntat hög grad.

Ytterligare försökspaket med kopparrör har sedan dess plockats upp och det står nu klart att materialet utsatts för omfattande korrosion, dessutom med allvarlig gropfrätning. Men vad som förvånar är att kärnkraftsbolagens dokumentation om resultatet är bristfällig. Det finns till exempel inga kända bilder på korrosionsangreppen i de delar de kan förväntas vara som störst. I andra delar av försöken har däremot noggranna analyser genomförts. Trots upprepad kritik har industrin inte visat resultaten av de delar som är viktigast.

Det handlar om mer än 7 000 ton kärnavfall som är så radioaktivt att bara bråkdelar av ett gram kan orsaka cancer. Plutonium bryts inte ned, utan kan förstöra livet för generation efter generation av människor inom stora områden om det förs ut via grundvattnet. Att det fem centimeter tjocka kopparhöljet verkligen klarar påfrestningarna är därför helt avgörande för den långsiktiga miljösäkerheten.

Det är dags att dra slutsatsen att tekniken med kopparkapslar inte fungerar och att flera nya åtgärder måste genomföras. Vi uppmanar därför regeringen att:

Avslå kärnbränsleförvarsansökan, eftersom kärnkraftsindustrin inte förmått uppfylla de krav som mark- och miljödomstolen ställt om kopparkapslarnas beständighet.
Inte stressa prövningen, utan ge tid att hitta en lösning som håller. Det går att ordna plats för mellanlagring för ett nödvändigt antal år.
Regeringen måste uppdra åt sitt rådgivande organ, Kärnavfallsrådet, att skyndsamt ta fram en strategi för hur ett arbete att finna en bättre förvarslösning ska organiseras.
I strategin bör ingå framtagandet av ett snabbspår som bygger på nuvarande förvarslösning, men med andra materialval. En parallell strategi med ett annat koncept bör också tas fram, förslagsvis att använda betydligt djupare borrhål som kan ge ett säkrare och kanske även billigare förvar.
SKB måste omedelbart ge oberoende forskare tillgång till de delar av de upptagna kopparrören i LOT-försöket som inte undersökts i detalj för att utvärdera korrosionen på de mest angripna delarna.

Regeringen kan inte låta några decenniers undfallenhet och kravlöshet resultera i att tusentals generationer får lida i onödan. Det kan ta tio eller tjugo år att ta fram en ny, fungerande lösning. Det är ett rimligt pris för att undvika en fullt möjlig mångtusenårig miljökatastrof.

Johanna Sandahl
ordförande Naturskyddsföreningen
Oscar Alarik
chefsjurist, Naturskyddsföreningen
Johan Swahn
kanslichef, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning

Länkar:

Länk till debattartikeln på SvD hemsida 210214 >>

KTH-forskarnas kommentarer till SSM på LOT-rapporten TR-20-14, 201123 >>