Den 26 april genomförde Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, tillsammans med Opinionsgruppen för säker slutförvaring, Oss, och Naturskyddsföreningen det andra av tre seminarier i Östhammar under våren 2011. Temat för kvällen rörde frågan om det finns alternativa platser och metoder för slutförvaret av använt kärnbränsle som kan vara bättre än de som föreslås av kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB. Inbjuden att föreläsa var Karl-Inge Åhäll, berggrundsgeolog och professor vid Karlstads universitet.
Tisdagskvällen den 26 april samlades ett 20-tal personer i Östhammars Missionskyrka för att närvara vid det andra av MKG:s, Oss och Naturskyddsföreningens tre seminarier under våren. Temat för kvällen var ”Finns det andra metoder och platser för slutförvaret som kan bli bättre?”.
Karl-Inge Åhäll, kvällens talare, började kvällen med att redovisa jämförelser mellan grunda och djupa slutförvar för använt kärnbränsle. Begränsningar i berget gör att det i praktiken bara finns två alternativ; förvaring på ca 400-700 meter eller förvaring på 3-5 km ned i berget. Det förstnämnda djupet, 400-700 meter, är aktuell i kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB:s ansökan om ett slutförvar. Detta är Åhäll kritisk till, då säkerheten blir mer problematisk på detta djup på grund av den hydrogeologiska miljöns stora krav på förvarets skyddsbarriärer. Åhäll sa i sin presentation att ”läckage från grunda slutförvar visserligen kan spädas ut och fördröjas på dessa nivåer i berggrunden men aldrig hindras från att spridas vidare uppåt för att efterhand nå marknära nivåer i grundvattnets utströmningsområden”. Istället förespråkar Åhäll djupa slutförvar på 3-5 km. Han menar att genom att de då kan finnas flera olika och funktionsmässigt oberoende barriärer kan eventuellt läckage hindras från att spridas upp mot biosfären. Läs mer om dessa argument i en rapport som Åhäll nyligen har skrivit åt Kärnavfallsrådet med titeln ”Deponeringsdjupets betydelse vid slutförvaring av högaktivt kärnavfall i berggrunden”. Nedan finns en länk till rapporten.
Andra delen av kvällens seminarium rörde platsvalet för slutförvaret. Kärnavfallsbolaget SKB har undersökt två platser, Forsmark och Oskarshamn, båda i kärnkraftskommuner. Åhäll menade att bolaget inte har gjort någon systematisk urvalsprocess baserad på i förväg redovisade och godkända parametrar. Han påpekade att den av bolagets slutligen valda plats, Forsmark, ligger både i en deformationszon med ökad risk för skalv och i en kustzon där det alltid finns regionala utströmningsområden, vilket i sin tur ökar risken för att framtida läckage når upp till marknära nivåer.
Länkar:
Nyhet på MKG:s hemsida om professor Åhälls nya rapport om djupa borrhål åt Kärnavfallsrådet >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
