Kärnavfallsbolaget SKB har den 25 augusti skickat in svar på en rad frågor som mark- och miljödomstolen ställde den 20 juli angående bolagets begäran om deldom i målet om artskyddsdispens i Forsmark. Bolaget vill kunna fånga och flytta gölgrodor och större vattensalamandrar innan ett tillstånd enligt miljöbalken erhålls för kärnbränsleförvaret. I sitt svar hänvisar SKB till kostnader på 900 miljoner kronor om byggstart för ett kärnbränsleförvar blir framskjutet med ett år om inte arterna kan flyttas innan tillståndet ges. Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner och MKG har tidigare framfört att SKB inte ska få tömma de ursprungliga livsmiljöerna på de två arterna i fråga då det kan orsaka onödiga risker och skador om sökanden senare inte får ett tillstånd att bygga ett kärnbränsleförvar på platsen. Dessutom har arterna reda vandrat in i de nya kompensationsgölar bolaget grävt i området.
För att kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB ska få kunna bygga ett kärnbränsleförvar i Forsmark krävs en dispens enligt artskyddsförordningen. Platsen har en värdefull naturmiljö med flera skyddade och rödlistade växt- och djurarter.
Målet om artskyddsdispens låg under flera år vilande och öppnades igen efter att regeringen godkände förvaret den 27 januari. Nu följer en prövning om villkor innan SKB ska kunna få ett tillstånd enligt miljöbalken, liksom en dispens enligt artskyddsförordningen. Kärnavfallsbolaget SKB begärde dock den 15 mars att få en deldom i målet för att få dispens endast för att bolaget ska kunna fånga och flytta gölgrodor och större vattensalamandrar från gölar som planeras att fyllas igen om bolaget får tillstånd att börja bygga. Arterna ska flyttas till nya gölar som grävs. SKB kallar åtgärden skadeförebyggande och något som bör göras i god tid innan gölarna fylls igen. Bolaget vill ha ett avgörande med deldom i denna fråga under 2022 så att fångst och flytt kan genomföras våren 2023.
Efter en remittering av bolagets begäran under våren ställde domstolen den 20 juli ett antal specifika frågor:
"1. Mot bakgrund av att tillstånd enligt miljöbalken inte lämnats till det ansökta Kärnbränsleförvaret, vad menar SKB med att åtgärderna ska vidtas ”som ett led i de inledande anläggningsarbetena”?
2. Kan samma begränsning av påverkan från Kärnbränsleförvaret på gölgroda och större vattensalamander uppnås om dispensåtgärderna utförs först efter att domstolen prövat ansökan om tillstånd till Kärnbränsleförvaret? Finns det med andra ord någon nackdel från artskyddssynpunkt med att avvakta med flytt av gölgroda och större vattensalamander till nyanlagda dammar?
3. Har utförandet av de aktuella åtgärderna någon betydelse för SKB:s övergripande planering av byggandet av Kärnbränsleförvaret?
4. Finns det med hänsyn till praxis i artskyddsfrågor skäl att göra en samlad prövning av samtliga åtgärder som kräver artskyddsdispens i anslutning till den fortsatta prövningen av SKB:s ansökan om tillstånd till Kärnbränsleförvaret?"
Den 25 augusti skickade SKB in svar på frågorna till domstolen.
På frågan om det fanns någon nackdel ur artskyddssynpunkt med att avvakta flytten först efter att domstolen prövat ansökan om tillstånd till kärnbränsleförvaret anser bolaget att det är angeläget att göra flytten under en tid på året då betingelserna är som mest gynnsamma, och att denna fördel uteblir om flytten måste inordnas i ”den mycket omfattande produktionsplaneringen för anläggningsprojektet”. Enligt bolaget skulle ett års fördröjning av byggstart medföra merkostnader i storleksordningen 900 miljoner kronor. SKB tillägger även att det står klart att dispens för åtgärderna ska ges genom regeringens tillåtlighetsbeslut.
Under remitteringen i våras yttrade sig Länsstyrelsen Uppsala län att de anser att skadeförebyggande åtgärder för fridlysta arter ska vidtas så långt det är möjligt innan anläggandet av slutförvaret påbörjas. Åtgärden behöver dock enligt länsstyrelsen kombineras med uppföljning av populationerna och områdets ekologiska funktion och att åtgärder vidtas om arternas bevarandestatus riskerar att försämras.
Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner och MKG yrkar däremot att begäran avslås för att undvika att störa arterna i onödan eftersom arterna ändå flyttar in i de konstgjorda ersättningsgölar kärnavfallsbolaget grävt i området. Att tömma de ursprungliga livsmiljöerna på de två arterna i fråga kan orsaka onödiga risker och skador om sökanden senare inte får ett tillstånd att bygga ett kärnbränsleförvar på platsen. Läs mer i nyheten om föreningarnas yttrande länkad nedan.
Länkar:
SKB:s svar till mark- och miljödomstolen, 220825 >>
Mark- och miljödomstolens frågor till SKB, 220720 >>
Tidigare nyheter på MKG:s hemsida:
Naturskyddsföreningen och MKG vill avslå SKB:s begäran om att flytta gölgrodor, 220420 >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
