Riksrevisionens nya granskningsrapport ”Finansieringssystemet för kärnavfallshantering (RiR 2017:31)” publicerad den 7 december visar att det är osäkert om de avgifter som kärnkraftsindustrin betalar för framtida hantering av kärnavfall kommer att räcka – eller om skattebetalarna måste stå för delar av notan. En förklaring till den uppkomna situationen är att kärnkraftsindustrin och Strålsäkerhetsmyndigheten inte är överens om hur de framtida kostnaderna ska beräknas. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, konstaterar att trots att det finns en ny lagstiftning på plats verkar SSM inte vilja höja avgifterna tillräckligt och att regeringen har dessutom beslutat flytta hela ansvaret för finansieringssystemet till Riksgälden.
Riksrevisionen konstaterar att kärnkraftsindustrin är skyldig att på ett säkert sätt hantera och slutförvara kärnavfall, samt att riva reaktorer som ska avvecklas. Kostnaderna för detta är mycket stora under lång tid.
Utgångspunkten är att kärnkraftsindustrin ska stå för dessa kostnader, och företagen betalar årligen in pengar till Kärnavfallsfonden. Staten ansvarar dock i sista hand för kärnavfallet. Riksrevisionen varnar i sin granskning för att det är osäkert om inbetalade pengar och ställda säkerheter kommer att räcka, d.v.s. att finansieringssystemet med stor sannolikhet är underfinansierat.
Riksrevisionen har dessutom uppmärksammat att regeringen har vid upprepade tillfällen beslutat om kärnavfallsavgifter och ekonomiska säkerheter som varit tiotals miljarder lägre än vad Strålsäkerhetsmyndigheten SSM bedömt nödvändigt.
En förklaring till den uppkomna situationen är enligt myndigheten att kärnkraftsindustrin och dess kärnavfallsbolag SKB och SSM inte är överens om hur de framtida kostnaderna ska beräknas. Dessutom har statens samlade risk på området varken bedömts, analyserats eller rapporterats till riksdagen.
Mot bakgrund av att det saknas en samlad analys och rapportering av riskerna i finansieringssystemet och för att ytterligare minska statens risk lämnar Riksrevisionen i rapporten följande rekommendationer.Till regeringen:
• Se till att de samlade riskerna för staten kan bedömas. För att åstadkomma detta behöver regeringen ge en myndighet ett formellt helhetsansvar för analys och bedömning av risker i finansieringssystemet. Ansvaret bör innefatta att inhämta information från de övriga aktörerna och sammanställa resultaten så att de samlade riskerna för staten kan bedömas. När Strålsäkerhetsmyndighetens uppgifter inom kärnavfallsfinansieringen under 2018 ska flytta till Riksgäldskontoret kan det vara lämpligt att ge Riksgäldskontoret ett sådant helhetsansvar.
• Utveckla rapporteringen av de samlade riskerna i finansieringssystemet till riksdagen. En återkommande rapportering av helheten i systemet, där frågor om systemets balans, statens samlade risk utifrån ställda ekonomiska säkerheter och Kärnavfallsfondens utvidgade placeringsreglemente ingår, skulle kunna öka transparensen och insynen i systemet. Rapporteringen bör även inkludera information i det fall regeringens beslut om kärnavfallsavgift och säkerheter avviker väsentligt från Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning. Det kan ske genom en utvecklad rapportering i budgetpropositionerna, i resultatskrivelser till riksdagen, i årsredovisning för staten eller genom en kombination av sådan rapportering.
• Låta utreda om moderbolagen i stället för reaktorbolagen ska ha det primära betalningsansvaret. Nuvarande ordning där reaktorbolagen, inte moderbolagen, har det primära ansvaret innebär att staten får stå för eventuell ytterligare risk som kan uppstå om de säkerheter som reaktorbolagen har ansvar för är för lågt värderade. Denna del av den totala risken skulle kunna minskas med en ordning där moderbolagen är ansvarsskyldiga, oavsett belopp. Det är enligt Riksrevisionen rimligt att kostnadsberäkningarna i finansieringssystemet använder samma utgångpunkter och liknande bedömningar som i andra delar av den statliga verksamheten.
• Låta en myndighet med expertkunnande om prognoser fastställa de externa ekonomiska faktorerna (EEF). Detta gäller särskilt de makroekonomiska faktorerna (EEF 1–4) som har stor påverkan på kostnadsberäkningarna.
Till Strålsäkerhetsmyndigheten och Riksgäldskontoret:
Använd aktivt föreskriftsrätten och rätten att utfärda riskbegränsande villkor samt andra verktyg som de enligt finansieringslagstiftningen har tillgång till. Det skulle öka transparensen i beräkningarna och minska statens risk.”
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, har länge varit kritisk till hur finansieringssystemet fungerat, eller snarare inte fungerat. Kärnavfallsavgifterna har länge varit för låga. En reviderad finansieringslag har just trätt i kraft men ändå höjs inte avgifterna till de nivåer som behövs för att med marginal se till att skattebetalarna inte slutligen kommer att stå för betydande delar av framtida kostnader. Mer i länkar nedan lagen och om SSM:s förslag till kärnavfallsavgifter för 2018-2020.
MKG konsterar även att regeringe redan beslutat att flytta över hela avsvaret för kärnavfallsfinansieringssystemet till Riksgälden (länk nedan).
Nedan finns även en kommentar från kärnavfallsbolaget SKB som ägs av kärnkraftsindustrin och vars intresse det därmed är att minimera industrins kostnader för kärnavfallshantering och rivning av kärnkraftverk.
Länkar:
Nyhet på Riksrevisionens hemsida >>
Riksrevisionens granskningsrapport, 171207 >>
Nyhet på MKG:s hemsida om SSM:s förslag på avgifter för 2018-2020, 171020 >>
Nyhet på MKG:s hemsida om den reviderade finansieringslagen, 171025 >>
Nyhet på MKG:s hemsida om att flytta hela finansieringsansvaret till Riksgälden >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
