Som ett led i sitt arbete att granska kraftindustrins kärnavfallsbolag SKBs ansökan om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark genomför Strålsäkerhetsmyndigheten en kvalitetssäkringsgranskning av bolagets kopparkorrosionsforskning. I samband med den har myndigheten fått tidigare hemlighållen rapport från ett SKB-projekt i Äspö-laboratoriet från 2009. Rapporten visar att koppar korroderar på ett sätt som bolaget inte anser vara möjligt.
Rapporten är från ett uppdrag att utföra ett försök i underjordslaboratoriet på Äspö vid Oskarshamns kärnkraftverk och arbetet är utfört av Claes Taxén vid Swerea/KIMAB. Rapporten är en konsultrapport som är överlämnad till kärnavfallsbolaget. Eftersom resultaten inte stämmer med bolagets tro på hur koppar beter sig i en slutförvarsmiljö har den inte publicerats som en SKB-rapport utan gömts undan tills den under hösten lämnats över till Strålsäkerhetsmyndigheten i samband med deras granskningsarbete i avsikt att undersöka hur SKB kvalitetssäkrat sina undersökningar av kopparkorrosion. Rapporten hemligstämplades först hos myndigheten eftersom bolaget ville det för att lämna över den till myndigheten. Eftersom det inte finns juridiskt hållbara skäl för en sådan hemligstämpling hävdes den i början av januari. Rapporten finns att ladda ner nedan.
I försöken som genomförts åt bolaget har koppar exponerats för grundvatten vid två olika djup som innehåller olika halter av klorider och sulfider. I bägge fallen har vattnet varit syrgasfritt. I bägge fallen noteras det att kopparytan korroderar. Att så sker i det sulfidrika vattnet är inte förvånande, men korrosionshastigheten i det kloridrika vattnet är högre än förväntat, särskilt vid de låga vattentemperaturer som funnits vid försöket.
Försöksytorna som har korroderat har som är vanligt vid SKB:s korrosionsförsök inte undersökts på ett metallografiskt tillfredställande sätt eller i svepelektronmikroskop, eller så har det inte redovisats i rapporten, varför det inte går att se om gropfrätning förekommit.
Resultaten i rapporten visar än en gång att koppar kan korrodera mycket snabbare i en syrgasfri slutförvarsmiljö än bolaget har angett i säkerhetsanalysen i ansökan. Ett försök görs i rapporten att bortförklara korrosionsangreppen som ett resultat av att syrgas läckt in i försöket, denna gång genom att syre skulle vandra upp i motsatt riktning i flödande vatten. En uppenbarligen orimlig förklaring.
Under 2009 presenterade kärnavfallsbolaget en SKB-rapport från upptaget av det s.k. LOT A2-försöket där det också var uppenbart att kopparkorrosion skedde med en oväntad hög hastighet. Trots att kunskapen finns om att biologisk aktivitet snabbt, inom loppet av månader, förbrukar syre i försök i Äspö-laboratoriet försökte bolaget i rapporten att få det till att syrgas som blivit instängt i LOT-försöket skulle kunnat orsaka den oväntade korrosionen. Men det skulle betyda att i stort sett alla syrgasmolekyler som eventuellt skulle blivit instängda skulle kunna slinka förbi mikrober i leran och ta sig fram till kopparytan för att reagera med den. Detta är lika osannolikt som att syrgas kan vandra mot strömmande vatten. Därför är även LOT-A2-försöket ett bra exempel på att koppar korroderar med hög hastighet i slutförvarsmiljön, något som inte finns med i säkerhetsanalysen i slutförvarsansökan för använt kärnbränsle. Hastigheten är tusen gånger högre än den som kärnavfallsbolaget säger ska gälla.
I prövningen av slutförvarsansökan har Naturskyddsföreningen och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, ställt som ett kompletteringskrav att kärnavfallsbolaget ska ta upp och analysera nästa försökspaket i LOT-projektet, LOT S2. Försökspaketet skulle tagits upp något år efter det att LOT-A2-paketet togs upp, dvs under 2007 då det legat ungefär 6 år i Äspöberget. Kärnavfallsbolaget vägrar att gå med på att ta upp LOT S2-paketet som en komplettering av ansökan och paketet har nu legat snart 15 år i berget. Bolagets tidsplan är nu att ta upp paketet mot slutet av 2010-talet. För föreningarna är det uppenbart att kärnavfallsbolaget är väldigt rädd för att ett upptag av LOT S2-paketet omedelbart skulle visa att den vetenskapliga grunden för slutförvarsprojektet inte stämmer. Att spara paketet för senare analys behövs inte heller eftersom det finns två försökspaket till i LOT-projektet, A3 och S3, som ursprungligen skulle tagits upp efter 10 år, men även de nu varit aktiva i snart 15 år.
Naturskyddsföreiningen och MKG har även i prövningen av slutförvarsansökan som en komplettering begärt att kärnavfallsbolaget SKB ska öppna upp sitt dokumentationssystem för forskning så att rapporter från konsulter, m.m., skulle offentliggöras. Detta för att det inte ska vara möjligt för bolaget att hemlighålla forskningsresultat som inte visar det som bolaget tror på. Och för att det ska avslöjas hur bolget friserar vetenskapliga resultat när forskningsrapporter från konsulter görs om till egna SKB-rapporter. Ett exempel på det senare är en rapport från MiniCan projektet där bolaget inte tog med forskningsresultat som bolaget inte ansåg riktiga. Se nyhet om detta nedan.
Länkar:
Rapporten ”Exposure of Copper in Äspö Groundwaters”, Swerea/KIMAB, 090416 >>
SKB:s begäran om att få forskningsrapporten sekretessbelagd, 141103 >>
Nyhet på MKG:s hemsida om LOT-A2-rapporten >>
Nyhet på MKG:s hemsida om den friserade MiniCan-rapporten >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
