Industrin misstror KTH-forskarna om kopparkorrosion

16 december 2008

Under det senaste året har en grupp forskarna vid KTH påvisat experimentella resultat som kan visa att koppar kan korrodera i syrefri miljö. En sådan process skulle kunna förstör kopparkapslarna i slutförvar på relativt kort tid. Strålsäkerhetsmyndigheten har ansett att det är industrins ansvar att undersöka processen och hur den kan påverka den långsiktiga säkerheten. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, har via kontakter med industrin förstått att industrin fortfarande inte tror på forskarnas resultat. MKG tolkar detta som om industrins mål inte i första hand är att undersöka processen utan att försöka visa att den inte finns.

Under det senaste året har det varit en livlig diskussion om nya risker för korrosion av de kopparkapslar som ska garantera den långsiktiga miljösäkerheten i kärnkraftsindustrins kärnavfallsbolags SKB:s föreslagna KBS-metod för slutförvaring av använt kärnkraftsbränsle. Huvudskälet har varit att en grupp KTH-forskare (Peter Szakàlos, Gunnar Hultquist m fl) har lyft fram forskningsrön som visar att koppar kan korrodera även i avsaknad av syre. De har både publicerat försöksresultat från nya experiment och resultaten av en långtidsstudie. Processen verkar pågå snabbt vid högre temperaturer. Eftersom de kopparkapslar som ska garantera den långsiktiga säkerheten i det slutförvar som kärnkraftsindustrin vill bygga är varma de först tusentals åren är detta ett problem även för den långsiktiga säkerheten. Dessutom skulle den vätgas som produceras i processen kunna orsaka tidig försprödning av kopparkapslarna. Strålsäkerhetsmyndigheten har ansett att det är industrins ansvar att undersöka processen och hur den kan påverka den långsiktiga säkerheten. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, har via kontakter med industrin förstått att industrin fortfarande inte tror på forskarnas resultat och att industrins mål inte i första hand är att undersöka processen utan att visa att den inte finns och att om den finns så påverkar den inte den långsiktiga säkerheten av slutförvaret. Industrins huvudfokus i arbetet med kopparkorrosionsfrågan har varit samhällskommunikation och bland annat har ett informationsblad för att enskilt kommunicera sin syn till politiker tagits fram. MKG menar att avsikten med industrins agerande kan vara att förhala den vetenskapliga utvecklingen av frågan. Det är därför viktigt att Strålsäkerhetsmyndigheten nu tar sitt ansvar och ser till att frågan kan hanteras på ett sått så att fler svar kan fås relativt snabbt.

I de kontakter MKG har haft med industrin har föreningen fått ta del av ett informationsblad som är framtaget i början av december för att till olika aktörer redovisa sin syn på kopparkorrosionsfrågan. Informationsbladet finns nedan och där går att läsa industrins syn på frågan.

I informationsbladet står bl a att MKG tagit kopparkorrosionsfrågan som bevis för att SKB:s föreslagna metod för slutförvaring av använt kärnbränsle är olämplig. Så är det inte. Däremot är det så att om de långtidsförsök som forskarna publicerat i höst är riktiga så bör processen kunna vara ett stort hot mot en grundbult i industrins KBS-metod. Det är därför angeläget att snabbt kunna avgöra att processen finns och vilka konsekvenser det har för den långsiktiga säkerheten för ett slutförvar för använt kärnkraftsbränsle.

MKG har varit i kontakt med KTH-forskarna och andra forskare för att göra en egen bedömning av vad som står i industrins infoblad. MKG vill göra följande kommentarer:

Industrin skriver: "I båda artiklarna dras slutsatsen att koppar korroderar i syrefritt vatten under bildning av vätgas och en tidigare okänd kopparförening."

Kommentar: Den "okända kopparföreningen" är i första hand kopparhydroxid, med eftersom forskarna har mätt upp mer väte i korrosionsprodukterna än som kan förklaras av att det bara är kopparhydroxid har de funderat på om det även kan finnas mer komplicerade hydroxidformer i ytstrukturen.

Industrin skriver: "Vid presentation av resultaten i andra sammanhang (framförallt i artiklar eller notiser i dagstidningar etc.) har forskarna framfört att denna typ av korrosion skulle äventyra hela slutförvarets säkerhet, inkl. att den utvecklade vätgasen skulle göra kopparn spröd."

Kommentar: Med detta uttalande vill industrin påskina att det som framfört är spekulationer som inte har vetenskapligt stöd. Men, det är tvärtom så att denna sprödhet är påvisad och publicerad i artikeln om långtidsförsöket. I den vetenskapliga artikeln diskuteras inte slutförvarstillämpningen, så det är i andra sammanhang detta problem har diskuterats offentligt. (Artikeln med långtidsförsöken finns här >>)

Industrin skriver: "Statens Kärnkraftinspektion (SKI) försökte upprepa experimenten (initierat av dåvarande Statens Kärnbränslenämnd) men fick inte samma resultat."

Kommentar: KTH-forskarna undersökte hösten 2007 den SKI-rapport där försöket publicerades och konstaterade i ett uttalande som de även skickade till SKI att: "Utav alla försök som gjordes utfördes endast ett provförsök (provrörspar) enligt Gunnar Hultquists anvisningar och detta försök visade att han hade rätt". (Se här >>)

Kommentar: Hela avsnittet "Säkerheten i slutförvaret" bygger på ett teoretiskt antagande att vätgas inte kan transporteras bort från kopparkapseln och att processen inte kan påverka kopparkapseln under den varma perioden på tusentals år. Antagandet bygger dessutom på att det inte finns några bakterier i slutförvaret eftersom ett flertal bakterier älskar väte som mat (och samtidigt producerar vissa bakterier sulfid som också orsakar kopparkorrosion).

Kommentar: I avsnittet "Forskningsresultaten" skriver SKB att de tror att långtidsförsökets resultat beror på att forskarna inte upptäckt att det kommit in luft i den ena behållaren. I kontakter MKG haft med KTH-forskaren Peter Szakálos utesluter han det av flera skäl. För det första är resultaten entydiga i ett flertal olika flaskor. För det andra menar han "att gröna prickar, och tvåvärda korrosionsprodukter i allmänhet, absolut inte är ett bevis på att syrgas funnits närvarande, tvärtom, dessa är att förvänta vid längre exponeringstider i anoxisk miljö då korrosionsskiktet blivit lite tjockare". För det tredje har vätgas uppmätts i palladium och koppar i flaskorna vilket tydligen ska utesluta intrång av syre.

Sist i sitt informationsblad skriver industrin:

"För att ytterligare förstärka underlaget till säkerhetsanalysen görs studier för att se om den framlagda hypotesen går att bekräfta på andra sätt. SKB genomför därför både experiment (elektrokemiska studier) och teoretiska beräkningar samt mätningar av kopparkorrosion i slutförvarsmiljö, bl.a. i Äspölaboratoriet. I vilken utsträckning väte kan påverka kopparmaterialet under slutförvarsförhållanden kommer också att studeras vidare."

Kommentar: Även om MKG har fått motstridiga uppgifter om industrin på ett vetenskapligt sätt försöker upprepa KTH-forskarnas försök så är den nyaste uppgiften att de inte gör det. Detta är djupt problematiskt eftersom det är svårt att visa om forskarna har rätt eller fel utan att försöka upprepa experimenten.

MKG menar att det verkar som att industrins huvudfokus i arbetet med kopparkorrosionsfrågan över ett år efter att KTH-forskarna presenterade sina första resultat är arbete samhällskommunikation och inte vetenskapliga undersökningar. MKG menar att avsikten med industrins agerande kan vara att förhala den vetenskapliga utvecklingen av frågan. Det är därför viktigt att Strålsäkerhetsmyndigheten nu tar sitt ansvar och ser till att frågan kan hanteras på ett sått så att fler svar kan fås relativt snabbt.

Industrins informationsblad om sin syn på frågan om kopparkorrosion i syrefritt vatten >>